Senaste inläggen
Många roliga minnen har jag vännen Håkan att tacka för. Jag kände honom flyktigt, men en dag i de tidiga tonåren, mötte jag honom och hans kamrat som övertalade mig att börja i scouterna. Det blev en intressant tid med aktiviteter som läger, övernattningar och att baka pinnbröd över öppen eld. Vi åkte också upp till Stockholm och var med i Frukostklubben med Sigge Furst. Tävlingar som Stenyxan var spännande och där fick patrull Hök kämpa. Det internationella lägret på Dyrsten med dess utsikt över Hafstensfjorden var fantastisk. Sång och musik på lägrets aftonsamlingar gav stämning. Sedan blev det många turer med packning till scoutstugorna på Trollsjönäs.
Åren gick och det blev mopedålder. En helg på sommaren åkte vi upp till Svartedalen på mopederna. Håkans föräldrar hade en sommarstuga invid en stilla sjö. Jag fick presentera mig för dem och eferåt rodde vi ut på sjön. På kvällen gick vi på gökotta med dans och dragspelsmusik. Vi var uppe hela natten men om vi hörde göken minns jag inte. Något minns jag. Det var en vägvisare där det stod Något 1. Efter en kilometers körning kom vi till en glänta i skogen. Det var allt.
Så gjorde vi en resa till Uddevalla. Det tog oss två timmar från Göteborg till Uddevalla med otrimmade mopeder, att ta oss dit. Vi bodde hos Håkans släktingar i Sunningen. Roligast var ändå besöken hos ett gäng ungdomar som hade byggt en koja på ett berg intill Bäveån. Det var en kul gemenskap.
Vi besökte också en två år äldre kamrat till Håkan. Denne var piprökare och rullade sina cigaretter för hand. Vi lyssnade på Little Richard. Låten Tutti Frutti spelade vi nog femton gånger i rad.
Min mor var imponerad av Håkans militäriska uppträdande. Ljudligt slog han ihop klackarna när han hälsade. En naturlig följd av detta var att vi gick med i Hemvärnet. Jag fick lära mig att skjuta med Mauser och känna på rekylen. Att hantera en kpist ingick också. En spännande nattövning eller två var jag också med om. Det blev mycket skjutande, men skotten var förstås lösa. Garderoben hemma var bräddfylld med uniformskläder.
Nästan allt var roligt under denna tid, men ändå skildes våra vägar. Först då Håkan fyllde 60 möttes vi igen. Jag kunde då konstatera att Håkan lyckats utmärkt i affärslivet och kunnat väl förvalta sin förmåga.
Att rätt förvalta sin förmåga och att kunna arbeta hårt är en fördel. Mina tankar om Håkan ledde mig till Nya Testamentet och en av Jesus liknelser om Himmelriket:
Mycket roligt har jag varit med om. En udda upplevelse var när jag som 12-åring blev bjuden till vännen Bengt. Han hade berättat att han börjat gjuta tennsoldater. Med stor förväntan gick jag hem till honom. Över en gaslåga på spisen smälte vi fast tenn till flytande och sedan hällde vi det i formar, och därefter väntade vi till dess tennet stelnat. Blev det problem fick vi hjälp av Bengts pappa. Resultatet blev över förväntan. Det blev skimrande hästar med indianer och cowboys som ryttare.
Jag fortsatte kontakten med Bengt och då var det flickor med i bilden. Kanske var det då intresset väcktes att gå i dansskola. Möjligen påverkade min mor mig att ta detta steg. Alltnog, Bengt och jag började på Janos Lazars dansskola i Göteborg. Det var ett tragglande med foxtrot, slowfox, tango, modern och gammalvals. På onsdagarna var det roligare för då var flickor inbjudna som danspartners. Speciellt roligt var det när avancerade dansare visade upp Rock´n Roll som då slagit igenom. Vi funderade på att gå även denna kurs men suget på att komma ut på dansgolven i Göteborg var större.
Så blev det många kvällar på Rondo, Kungsgillet, Vågen och även Studentkåren. Många dörrar öppnades för även privata fester. Tillsammans med Bengt besökte jag också gammeldansföreningen National. Det
blev en svettig kväll.
Bengt hade också ett seglingsintresse. Tillsammans med sin kusin ruffade han en julle. Jag var med under arbetet, men roligast var det när båten var i sjön. Jag blev erbjuden att följa med på en seglats till Björkö. Särskilt spännande var det när Bengt höll på att segla på grund, och jag fick klättra upp i masten för att minska djupgåendet. Det hela lyckades och vi kom fram till kaj. På kvällen blev det dans på rotundan på Björkö i sommarkvällen.
På gamla dar har jag återknytit kontakten med min vän och tillsammans med hustrun styrt hans segelbåt mot Källö/Knippla. Det var så spännande, fast hustrun tyckte nog att det var för spännande. Vi kom i alla fall till kaj, dock efter viss hjälp, för Bengt envisas med att inte förse segelbåten med motor.
Min vän bor nu långa tider på Björkö och lever som jag tycker närmast paradisiskt under sommarmånaderna. Kan man ha det så mycket bättre om man är riktigt seglingsintresserad?
Vad mer att säga om detta? Att önska att livet kunde fortsätta på detta goda sätt? Tyvärr sinar krafterna och ovanstående blir enbart minnen, såvida icke ett under kan ske.
Undret, för oss som är kristna, är förstås Jesus Kristus som kan göra just, underverk. Han talar om Himmelriket. En plats utan ondska och där man aldrig dör. Märkligt, men låt oss se vad Han säger i Johannes Evangelium kapitel
11! Så här står det:
När Jesus kom dit, fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg , gick hon för att möta honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: "Herre, om du varit här, hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om. "Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen. "Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Hon svarade: "Ja Herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."
Bilden nedan föreställer Nelson Mandela som står staty i Port Elisabeth. Efter att ha besett monumentet fortsatte vi sedan längs Garden Route mot Kapstaden.
Att flyga till Sydafrika innebär en tur på 11 timmar från London till Johannisburg. Obekvämt på planet, men det var måhända enda nackdelen.
Bilden är från södra delen av Kapstaden. Visst vore det trevligt med ett bad, men på en sällskapsresa är tempot uppdrivet, och det blev först i Durban det blev dags för nästa möjlighet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|