Det är väl självklart att man bör tala med varandra. Men, när det gäller vad som händer ute i världen blir jag undrande. Det värsta som händer brukar IS stå för.

IS eller islamiska staten är en islamsk terrororganisation som drivs av en självutnämnd kalif som heter Abu Bakr al-Bagdadi. Från 2014 vill han kallas kalif Ibrahim.

Jag ser nästan dagligen på Rapport i TV. Aldrig har jag hört hans namn uttalas än mindre någon intervju med honom, vare sig av svenska eller utländska journalister. Om man gjort det kanske scenariot blivit annorlunda.

Ett mer närliggande exempel är SD. Hur illa behandlade man inte Jimmy Åkesson initialt. Att inte tala med honom har varit ett sätt. Han och hans parti bjuds fortfarande inte in till nobelfestligheterna.

Att inte sympatisera med dessa åsikter är en sak, men att ha så liten respekt att man inte ens kommunicerar med varann är något annat.

En journalist som visat mod och också gått mot strömmen är Stina Dabrowski. Förutom hennes roliga hopp kanske vi minns hennes intervju med Muammar Khadaffi och Hillary Clinton.

En annan som inte räds Ondskan är Jesus.  Han samtalar med den Onde och lyssnar på hans ebjudanden men avvisar dem sedan.