Himmelriket

Alla inlägg under januari 2015

Av Arne - 31 januari 2015 16:35

  Kurt Olsson predikar i Socitetssalongen!

 

Först troddejag det var ett skämt, men hustrun hade letat efter en lämplig gudstjänst och det var detta vi fastnade för. Socitetssalongen ligger i Gustafsbergs natursköna omgivningar med närhet till både restaurang och bad.

 

Alltnog, vi tog oss med bil till gudstjänsten klockan 11. Vädret var ljuvligt med blå himmel och vacker grönska. Salongen var fräsch med kungliga målningar på väggarna. Den var också välfylld med en blandad åhörarskara på kanske hundra personer. Trängsel rådde på första bänken. Några högtalare elle mikrofoner såg jag inte till, däremot ett ordinärt piano och tillika en kvinnlig kantor.

 

Så uppenbarade sig Kurt Olsson iklädd svart prästdräkt. Hans tal fyllde salongen och teknik tedde sig överflödig. Han var vänligheten själv, och började med att gå runt och hälsa. Han tog alla vuxna i hand och glömde inte bort barnen. Han bröt också sin predikan för att hälsa på nyanlända. Alla blev inkluderade.

 

Själva gudstjänsten följde ett klassiskt mönster med psalmsång, som ljöd extra ljudligt och hjärtevärmande. Predikan handlade om andlig klarsyn.

 

Efteråt blev de kyrkkaffe och några ord med pastorn själv. Ja, pastor och pastor, Kurt Olsson är pensionerad kyrkoherde med ett förflutet som militär och polis. Kanske var det därför han kunde tala med ett självförtroende och myndighet parat med kanske kärlek? Eller var det hans gudstro som influerade.

 

Att bli sedd är viktigt och kanske än mer, känslan av att vara accepterad. Speciellt tror jag detta är betydelsefullt för de unga. Jesus betonade särskilt barnen. I Nya Testamentets Matteusevangelium står det:

 

Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i Himmelriket?"

 

Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: "Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i Himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i Himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. 

 

Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig värld med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.

 

Om din hand eller fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.

 

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Av Arne - 20 januari 2015 13:24


Praise the Lord, all you nations.

Praise him, all you people of 

the earth. For he loves us with

unfailing love; the Lords

faithfulness endures forever.

Praise the Lord!

<ps. 117

 

www.moederkerk.co.za  

Av Arne - 15 januari 2015 14:16

Många roliga minnen har jag vännen Håkan att tacka för. Jag kände honom flyktigt, men en dag i de tidiga tonåren, mötte jag honom och hans kamrat som övertalade mig att börja i scouterna. Det blev en intressant tid med aktiviteter som läger, övernattningar och att baka pinnbröd över öppen eld. Vi åkte också upp till Stockholm och var med i Frukostklubben med Sigge Furst. Tävlingar som Stenyxan var spännande och där fick patrull Hök kämpa. Det internationella lägret på Dyrsten med dess utsikt över Hafstensfjorden var fantastisk. Sång och musik på lägrets aftonsamlingar gav stämning. Sedan blev det många turer med packning till scoutstugorna på Trollsjönäs.

 

Åren gick och det blev mopedålder. En helg på sommaren åkte vi upp till Svartedalen på mopederna. Håkans föräldrar hade en sommarstuga invid en stilla sjö. Jag fick presentera mig för dem och eferåt rodde vi ut på sjön. På kvällen gick vi på gökotta med dans och dragspelsmusik. Vi var uppe hela natten men om vi hörde göken minns jag inte. Något minns jag. Det var en vägvisare där det stod Något 1. Efter en kilometers körning kom vi till en glänta i skogen. Det var allt.

 

Så gjorde vi en resa till Uddevalla. Det tog oss två timmar från Göteborg till Uddevalla med otrimmade mopeder, att ta oss dit. Vi bodde hos Håkans släktingar i Sunningen. Roligast var ändå besöken hos ett gäng ungdomar som hade byggt en koja på ett berg intill Bäveån. Det var en kul gemenskap.

 

Vi besökte också en två år äldre kamrat till Håkan. Denne var piprökare och rullade sina cigaretter för hand. Vi lyssnade på Little Richard. Låten Tutti Frutti spelade vi nog femton gånger i rad.

 

Min mor var imponerad av Håkans militäriska uppträdande. Ljudligt slog han ihop klackarna när han hälsade. En naturlig följd av detta var att vi gick med i Hemvärnet. Jag fick lära mig att skjuta med Mauser och känna på rekylen. Att hantera en kpist ingick också. En spännande nattövning eller två var jag också med om. Det blev mycket skjutande, men skotten var förstås lösa. Garderoben hemma var bräddfylld med uniformskläder.

 

Nästan allt var roligt under denna tid, men ändå skildes våra vägar. Först då Håkan fyllde 60 möttes vi igen. Jag kunde då konstatera att Håkan lyckats utmärkt i affärslivet och kunnat väl förvalta sin förmåga.

 

Att rätt förvalta sin förmåga och att kunna arbeta hårt är en fördel. Mina tankar om Håkan ledde mig till Nya Testamentet och en av Jesus liknelser om Himmelriket:

 

Det blir nämligen som när en man skall resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Den som hade fått fem talenter gav sig genast iväg och gjorde affärer med dem så han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: "Herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre." Den som fått två talenter kom fram och sade: "Herre, du gav mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat." Hans herre sade: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre." Den som hade fått en talent steg också fram. "Herre", sade han, "jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt." Hans herre svarade honom: "Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du lämnat mina pengar till banken, så jag kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. där skall man gråta och skära tänder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Arne - 10 januari 2015 13:35

Mycket roligt har jag varit med om. En udda upplevelse var när jag som 12-åring blev bjuden till vännen Bengt. Han hade berättat att han börjat gjuta tennsoldater. Med stor förväntan gick jag hem till honom. Över en gaslåga på   spisen smälte vi fast tenn till flytande och sedan hällde vi det i formar, och därefter väntade vi till dess tennet stelnat. Blev det problem fick vi hjälp av Bengts pappa. Resultatet blev över förväntan. Det blev skimrande hästar med indianer och cowboys som ryttare.

Jag fortsatte kontakten med Bengt och då var det flickor med i bilden. Kanske var det då intresset väcktes att gå i dansskola. Möjligen påverkade min mor mig att ta detta steg. Alltnog, Bengt och jag började på Janos Lazars dansskola i Göteborg. Det var ett tragglande med foxtrot, slowfox, tango, modern och gammalvals. På onsdagarna var det roligare för då var flickor inbjudna som danspartners. Speciellt roligt var det när avancerade dansare visade upp Rock´n Roll som då slagit igenom. Vi funderade på att gå även denna kurs men suget på att komma ut på dansgolven i Göteborg var större.

Så blev det många kvällar på Rondo, Kungsgillet, Vågen och även Studentkåren. Många dörrar öppnades för även privata fester. Tillsammans med Bengt besökte jag också gammeldansföreningen National. Det

blev en svettig kväll.

Bengt hade också ett seglingsintresse. Tillsammans med sin kusin ruffade han en julle. Jag var med under arbetet, men roligast var det när båten var i sjön. Jag blev erbjuden att följa med på en seglats till Björkö. Särskilt spännande var det när Bengt höll på att segla på grund, och jag fick klättra upp i masten för att minska djupgåendet. Det hela lyckades och vi kom fram till kaj. På kvällen blev det dans på rotundan på Björkö i sommarkvällen.

På gamla dar har jag återknytit kontakten med min vän och tillsammans med hustrun styrt hans segelbåt mot Källö/Knippla. Det var så spännande, fast hustrun tyckte nog att det var för spännande. Vi kom i alla fall till kaj, dock efter viss hjälp, för Bengt envisas med att inte förse segelbåten med motor.

Min vän bor nu långa tider på Björkö och lever som jag tycker närmast paradisiskt under sommarmånaderna. Kan man ha det så mycket bättre om man är riktigt seglingsintresserad? 

Vad mer att säga om detta? Att önska att livet kunde fortsätta på detta goda sätt? Tyvärr sinar krafterna och ovanstående blir enbart minnen, såvida icke ett under kan ske.

Undret, för oss som är kristna, är förstås Jesus Kristus som kan göra just, underverk. Han talar om Himmelriket. En plats utan ondska och där man aldrig dör. Märkligt, men låt oss se vad Han säger i Johannes Evangelium kapitel

11! Så här står det:

När Jesus kom dit, fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg , gick hon för att möta honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: "Herre, om du varit här, hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om. "Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå." Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen. "Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" Hon svarade: "Ja Herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Himmelriket


Skapa flashcards