Det som vi har mest gemensamt är vårt språk. Vissa dialekter skiljer oss åt och kanske också nyanser i språket. Kvinnor tör måhända ha ett annat språkbruk än män och äldre mot yngre. IT har också format språket.

En del äldre förfasar sig över språkbrukets försämring och tar som exempel "Vart bor du?" och menar att det bör heta "Var bor du?" eftersom vart avser riktning och står för varthän eller vartåt. Vart har logiken tagit vägen?

Personligen ogillar jag när man dissar språket som när rosor blir till roser och trappor till trapper. Sällan hör jag någon som talar om kattor. Pappor har man inte gett sig på. Papper får ingen konkurrens.

Så kan jag inte blunda för alla dessa svordomar. Förr höll sig journalister för goda för att inte svära i massmedia. Det var då det. Svordomar har en tendens att vara nedsättande och det är knappast eftersträvansvärt, allraminst i skolorna. Det behövs heller inte någon förstärkning i form av en svordom. Det finns andra ord.

Så har vi vännen Jesus. Vad tyckte Han? Jo, Han säger att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej...Den exakta formuleringen kan ni hitta i Matteus 12.

Så är valet över, och vad blev det? Svaret är; ett oklart läge!!

Partierna är ändå som de är. Om jag får grovt förenkla, så är Vänsterpartiet ett missnöjesparti som ser klyftor mellan de rika och de fattiga i vårt samhälle. Att ta från de rika och ge till de fattiga  är slagordet. Retoriken präglas av avund.

Går jag så till Liberalerna och Centerpartiet, noterar jag deras illvilja att samarbeta med Sverigedemokraterna. De målar in sig i ett hörn, och de verkar rida på en högtstående moral. Deras agerande får mig att tänka på högmod.

Så har vi Socialdemokraterna som har suttit på makten i kanske hundra år. Det är svårt att lämna den ifrån sig. Jag förstår dem, men kanske bär deras inställning spår av girighet.

För Sverigedemkraternas del har de fått utstå mycket spott och spe under sina år som parti. De får klä skott för vad som hände i Tyskland för 80 år sedan. Likhetstecknet finns där. Inte undra på om där finns en vrede, fast allra mest handlar det nog om ett missnöje med tingens ordning i vårt samhälle.

Kvar blir Miljöpartiet och Kristdemkraterna som jag har svårt att klistra någon etikett på.

Båda tror jag strävar mot ädla mål, och kanske medför det att deras retorik blir mer lågmäld.

Här har jag listat avund, högmod, girighet och vrede. Detta är en del av de sju dödssynder som påven Gregorius utarbetade.

Hoppas det blir bättre i framtiden!

Innan vi går in på våra mål, vill jag först beröra Svenska kyrkans mål, som för mig ter sig något diffusa. Det är betydligt lättare, att säga vad Svenska kyrkan gör.

Det Svenska kyrkan gör är att döpa och konfirmera ungdomar till en kristen tro. Det har man sysslat med i cirka 1000 år, först i form av katolsk tro och sedan 1500-talet i form av protestantisk tro. Därutöver har Svenska kyrkan förmedlat stödjande samtal om tro även i biktform. Många äktenskap har välsignats i Svenska kyrkans form, och församlingens medlemmar har slutligen fått en hedervärd begravningsakt.

Mycket arbete i form av engagemang som barnverksamhet och ungdomsverksamhet har skett inom Svenska kyrkan. Inte sällan har man sett så kallade eldsjälar. Ett exempel på en sådan är Martin Luther, som på 1500-talet kritiserade katolska kyrkan, vilket medförde en splittring och att protestanismen föddes. Gustav Vasa införde så protestanismen i vårt land.

Det bästa exemplet på eldsjäl tror jag ändå är Paulus som byggde upp de första kristna församlingarna i bland annat Rom och Korinth. Paulus var visionär och hade en tydlig målsättning som han förmedlade i breven till de församlingar som han besökte. Han ville rädda människor til ett bättre liv och t.o.m ett liv bortom döden. Han visade prov på mod och försakelser för att uppnå sina mål. Någon form av välfärd i form av ett bekvämt liv var honom främmande.