I morgon är det Domssöndagen!  

Min mor hade det inte lätt efter att hon blivit gravid. Min far svek henne och han svek också mig. Jag hade dock turen att hon härdade ut och födde mig mot många odds. Då fanns inte abortlagen och det var en fördel för mig. En annan fördel var, att efter min födsel kunna bli omhändertagen av mormor och morfar och få njuta av en uppväxt i en kärleksfull miljö.

På den tiden fanns både folkskola och realskola. Eftersom mina betyg var hyggliga, fick jag chansen att gå i realskola och vistas i en mer studiemotiverad miljö. Ur kamratsynpunkt kunde jag behålla kontakterna från folkskolan och få nya i realskolan.

Så var det då lumpen. Vart skulle jag söka? Jag var intresserad av sjön och kunde tänka mig att utbilda mig till sjöingenjör. Problemet var att jag såg för dåligt för att kunna komma till flottan. Stående framför bokstavstavlan vid läkarundersökningen såg jag kanske de fyra eller fem översta raderna. Jag blinkade och tårarna rann. Plötsligt såg jag nedersta raden och rabblade snabbt upp den på både vänster och höger öga. Inga problem, jag fick som jag ville, och kom till Karlskrona. Väl där kunde jag inte göra om mitt goda syntest, utan jag fick utbilda mig till hovmästare. Detta medförde att jag fick bese Östersjön och Polen, och njuta av solskenet på däck utanför Gotlands kust. Tur igen!

Efter realexamen fick jag enklare jobb, bland annat som brevbärare. Av någon anledning sökte jag mig från posten, och hade olika anställningar. Jag brukade byta jobb efter ett år. Kanske trodde jag att lönen på detta sätt höjdes, kanske var det ett behov av omväxling. När jag närmade mig de 30 sa en arbetsgivare: "Betygen är ju bra, men vad vill du egentligen?" Detta rörde om mitt tänkande och jag sökte mig åter till posten. Troligen p.g.a det goda kamratskapet.

Några år senare kändes trapporna alltför välbekanta. Måhända var framtidutsikterna också något dystra. Mitt studieintresse vaknade i alla fall till liv och en postadministratörskurs hägrade, men när jag väl hade levererat fem gymnasiebetyg fann jag att denna kurs inte längre existerade. Vad göra? Händelsevis upptäckte jag att mina betyg räckte för medicinstudier. På våren kom jag in i Göteborg och fem år senare fick jag min läkarexamen. Återigen tur!

Efter ett arbetsliv som läkare har jag kunnat njuta av god hälsa och dito pension. En kärleksfull hustru och barn och barnbarn ser jag som kronan på verket. Men, är alltihop tur? Så här i backspegeln betvivlar jag det. Till viss del är det förstås eget arbete, men finns det något annat bakom? Jag funderar på om inte mormors och morfars och kanske mammas gudstro hjälpte mig i unga år. De år då jag levde lopppan. På senare år tror jag att hustruns och mina egna böner varit till god, för att inte säga livsavgörande hjälp. Nu är det vår tur att be.