Direktlänk till inlägg 15 januari 2015
Många roliga minnen har jag vännen Håkan att tacka för. Jag kände honom flyktigt, men en dag i de tidiga tonåren, mötte jag honom och hans kamrat som övertalade mig att börja i scouterna. Det blev en intressant tid med aktiviteter som läger, övernattningar och att baka pinnbröd över öppen eld. Vi åkte också upp till Stockholm och var med i Frukostklubben med Sigge Furst. Tävlingar som Stenyxan var spännande och där fick patrull Hök kämpa. Det internationella lägret på Dyrsten med dess utsikt över Hafstensfjorden var fantastisk. Sång och musik på lägrets aftonsamlingar gav stämning. Sedan blev det många turer med packning till scoutstugorna på Trollsjönäs.
Åren gick och det blev mopedålder. En helg på sommaren åkte vi upp till Svartedalen på mopederna. Håkans föräldrar hade en sommarstuga invid en stilla sjö. Jag fick presentera mig för dem och eferåt rodde vi ut på sjön. På kvällen gick vi på gökotta med dans och dragspelsmusik. Vi var uppe hela natten men om vi hörde göken minns jag inte. Något minns jag. Det var en vägvisare där det stod Något 1. Efter en kilometers körning kom vi till en glänta i skogen. Det var allt.
Så gjorde vi en resa till Uddevalla. Det tog oss två timmar från Göteborg till Uddevalla med otrimmade mopeder, att ta oss dit. Vi bodde hos Håkans släktingar i Sunningen. Roligast var ändå besöken hos ett gäng ungdomar som hade byggt en koja på ett berg intill Bäveån. Det var en kul gemenskap.
Vi besökte också en två år äldre kamrat till Håkan. Denne var piprökare och rullade sina cigaretter för hand. Vi lyssnade på Little Richard. Låten Tutti Frutti spelade vi nog femton gånger i rad.
Min mor var imponerad av Håkans militäriska uppträdande. Ljudligt slog han ihop klackarna när han hälsade. En naturlig följd av detta var att vi gick med i Hemvärnet. Jag fick lära mig att skjuta med Mauser och känna på rekylen. Att hantera en kpist ingick också. En spännande nattövning eller två var jag också med om. Det blev mycket skjutande, men skotten var förstås lösa. Garderoben hemma var bräddfylld med uniformskläder.
Nästan allt var roligt under denna tid, men ändå skildes våra vägar. Först då Håkan fyllde 60 möttes vi igen. Jag kunde då konstatera att Håkan lyckats utmärkt i affärslivet och kunnat väl förvalta sin förmåga.
Att rätt förvalta sin förmåga och att kunna arbeta hårt är en fördel. Mina tankar om Håkan ledde mig till Nya Testamentet och en av Jesus liknelser om Himmelriket:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|