I min barndoms Kåhög fanns det en uppdelning. Pojkar lekte för sig och flickor för sig. Vi pojkar spelade mest fotboll sommartid. Vintertid blev det hockey. Flickorna i unga år lekte med dockor och dockvagnar, och hade sina flickrum som gärna gick i rosa. Och, så noterade jag att flickor visste mer, speciellt om puberteten.

Sådan var min uppfattning, och den har en poäng. Flickor förberedde sig på vad som komma skulle. detta att bli med barn, och att gifta sig. För dem kom inte graviditeten som en obehaglig överraskning, och om den gjorde det, så rodde dom det hela iland. Samhället ställde upp med mödravårdshem och barnhem och annat stöd., jämväl med barnbidrag och underhåll från barnafadern. Sjukvården var informativ och stödjande. Abortsiffrorna en sjundedel av dagens.  

Då handlade det mycket om kärlek. I dagens skola verkar det mest handla om sex och samlevnad. Från dåtidens kristna värderingar till dagens sekulariserade. Finns det då något hopp?

Ja, naturligtvis. Hopp finns det alltid, men det tycks vara svårare för de som önskar en långvarig relation. Frestelserna blommar och mycket handlar om en quick-fix.

Tiden tror jag spelar roll. På den tiden tog det låång tid mellan beslut och handling. Idag är det bara en knapptryckning mellan alternativen. Varför så bråttom? Det vore ju bra med kunskapsinhämtninginnan beslut fattas.

Tidigare fick mannen ett ekonomiskt ansvar för de barn som han satt till världen. Då handlade det mycket om blodprov, och ofta för honom möjligheten att undandra sig ansvaret. idag ser det annorlunda ut. Ytligt sett har ansvaret välterats över på kvinnan. Staten går fri.

Är det icke så för kvinnan, att om hon i en penibel situation får beskedet att hon är gravid, kan hon uppfatta detta negativt. Kanske utvecklas det hela till en kris.  Allt skall bestämmas då fort, och kanske saknar hon stöd. Det är lätt att säga nej när hon helst av allt vill säga ja. Är det så handlar det om en krisraktion, och då bör hon få behandling för detta, och det tar sin tid. Först därefter är hon kapabel att rätt bedöma sin situation.

Så finns det förstås saker som blivit bättre. Samhället vräker ju sig i ett överflöd.

Vad säger då Jesus i detta dilemma. Jo, "Älska varandra"...