Hörförleden pratade jag med några vänner på Friskis & Svettis. Vi kom in på religion och en person påstod att det är bäst att vara lagom när det gäller religiösa frågor. 

Jag protesterade inte då, men så här efteråt gör jag det. Det handlar förstås vad Jesus säger och han menar att Himmelriket är ingenting för ljumma personer.  Han säger också, att den som inte är med mig är emot mig. Rövaren på korset intill Jesus fick omedelbar nåd då han tog Jesus i försvar mot belackaren. "Redan idag skall du vara med mig i Paradiset!"

Jesus betonade också domens dag då agnarna skiljs från vetet och gott står mot ont. En dag för grämelse och bitterhet men för vissa glädje!

Hur är det att lyckas?

Är det att tjäna mycket pengar? Att vara populär? Vara snygg? Kanske smart?

Eller är det att vara ledare för ett gäng? Att folk visar en repekt eller t.o.m är rädda för en?

Det kan vara svårt att veta och svänger nog beroende på i vilket sammanhang man lever. För egen del är jag nöjd. Nöjd med hustrun, sonen och barnbarnen. Hälsan är god och några större ekonomiska bekymmer har jag inte. Vänner? Javisst.

Det som piggar upp mig allra mest är barnbarnen och deras spontanitet och aktivitet. Hustruns ärlighet är också en glädjekälla.

Så är det förstås roligt att göra något annorlunda. Något som få har prövat på. Som Bitcoin till exempel. Att få det hela att fungera trots krångel. Att ägna sig åt lösenord och lösenordsfraser och använda mobilen som scanner. Allt i akt och mening att skapa ett så säkert konto som möjligt. För utanför lurar tjuven.

Hur är det då att lyckas som kristen? Svaret tror jag är att få nåden att inträda i Himmelriket eller i Paradiset. 

Varför nåden? Därför att vi inte vet om vi duger, men det troliga är att vi är friköpta genom Jesus livsgärning.

En vän är pålitlig och trofast. Honom eller henne kan man lita på. Ärlighet är självklart vänner emellan. Förekommer ekonomiska transaktioner betalas dessa punktligt och utan knot.

Nåväl, det här låter ju bra, men om vännen är opålitlig och glömmer vänskapen eller tar lätt på det här att vara pålitlig?

Sorry, då blir det en helt annan sitiuation, som kan liknas vid offer mot förövare.

Offret lider och får kanske dessutom försvara sitt agerande som då börjar handla om att värna sig själv. Det uppstår också en sorg över att ha förlorat en vän och i sämsta fall har man fått en fiende.

Förövaren då?

Det är troligt att förövaren inte ens förstår att han orsakat en skada. Att förlåta sig själv är lätt.

Hos våra börsnoterade bolag dyker frågan emellanåt upp. Då handlar det om trolöshet mot huvudman och är straffbart.

En verklig vän finns det? Ja, jag tror det. För egen del har jag haft tur.

För oss alla finns ytterst en vän som vill oss väl. En vän som vi kan be till, både i glädje och sorg. I glädje med böner om tacksamhet och i sorg i bön om hjälp. Den jag tänker på  är förstås Jesus!