Tänk att behöva säga en sådan självklarhet. Jag tänker på ord i motsats till handling. Det hela har ju satts på sin spets i och med koranbränningarna.

Vår demokrati vill politiker skydda på alla tänkbara sätt. Massmedia hejar ivrigt på. Våra lagskrivare har formulerat den viktiga lagen om yttrandefrihet. Allt detta är ju gott och väl, men hur tolkas den i praktiken?

Att yttra; "Jag vill bränna Koranen", må vara tveksamt, men kan ses som OK enligt yttrandefrihetslagen, då man åtnjuter skydd av denna. Det verkar ju logiskt, men när någon faktiskt gör det handlar det om en handling och om detta står inte något i lagen. Det är ju för övrigt lätt att kolla lagen på Google.

Det verkar också egendomligt att vuxna politiker som troligen anser sig begåvade, kan försvara koranbränningarna och anse det vara yttrandefrihet. Då har man ju passerat en gräns. Att skända någon och baktala någon tror jag inte är förenlgt med lagens bokstav. I det här fallet har det hela lett till en form av lidande för den muslimska världen och vi har ännu inte sett konsekvenserna av detta.