När jag var liten bad jag aftonbön. Så här lät den:

Gud som haver barnen kär,

Se till mig som liten är,

Vart jag mig i världen vänder,

Står min lycka i Guds händer, 

Lyckan kommer,

Lyckan går,

Du förbliver Fader Vår. 

Nu är det förstås annorlunda. Nu ber jag Fader Vår tillsammans med hustrun innan sömnen tar vid.

Så läser jag Bibeln och förundras över att Jesus menade att vi bör be till Fadern och därför är Fader Vår, den bön som vi vuxna ber.

En annan sak som förvånar mig är att Jesus ville vara vår vän. I Gamla Testamentet tituleras han Herre, och det har man inte ändrat på i Svenska Kyrkan.

Som konsekvens till detta ber jag en Tackbön till Jesus för hans eminenta offer för oss som tror på honom. Offret var ju att få oss syndfria inför Fadern. Allt för att vi skall nå Himmelriket..