Visst är det mesta bra! Åtminstone för mig.

Jag tänkte jag skulle rabbla upp allt som jag tycer är bra.

Således: Hälsan är god. Visserligen tar jag en tablett trombyl dagligen, men det är ju i förebyggande syfte.

Hustruns hälsa är också god. Som kommentar får jag nämna att jag är glad att överhuvudtaget ha en hustru. Speciellt när jag glömmer vad jag ska göra. Almanackan har jag inte i huvudet. 

Vi lever i ett fredligt land. Att vakna på morgonen utan att höra kanonskott eller ha kulor som kan slå genom väggarna är något att var tacksam över.

Luften är OK. Absolut bättre än den luft som kineserna på gatorna i Kinas storstäder får andas in.

Vattnet är i kranen är i stort sett bakteriefritt. Åtminstone klarar våra magar av det utan mankemang.

Affären ligger på fem minuters gångavstånd och pengar finnes till inköp

Datorn fungerar och mobilen likaså. 

Jag kan uppvisa en viss arbetsförmåga och klarar av Friskis & Svettis baspass.

Så är jag förstås glad över att sonen och hans familj fungerar så väl. Även svågern och svägerskans stora familj.

Att ha ett sommarnöje att åka till, och att vintertid kanske åka till fjällen är inte fel. 

Detta skrivet som en motvikt mot det som hustrun kan uppfatta som gnäll. 

Som tillägg gläds jag i skrivande stund åt julen och den gemenskap som vi brukar få under juldagarna. Så sänder jag en tacksamhetens tanke till Jesusbarnnet som lade grunden till vårt julfirande...

  Offren är många och bedrövelsen är stor. Så är det nog för de anhöriga som har mist någon när och kär. För Wilmas vänner, för att det är så närliggande i tiden. För en mor eller far så lär det vara det västa att mista sitt  barn. Det tör icke gå över.

Kanske är det svårast när man icke vet om den anhörige lever eller är död. I Trollhättan försvann en kvinna för ett halvt år sedan och så vitt jag vet, är hon inte återfunnen.

Trist är det förstås för de bilägare och omkringboende i Kronogården när bilar står i lågor. Rädslan smyger sig på, och för en del invandrare liknar det det krig som de flytt ifrån.

Det här handlar om ofrivilliga offer där saknaden är stor. Ibland kanske t.o.m en chockartad upplevelse. 

Så har vi de offer som är medvetna. De offer som görs av godhet. Känd för detta är Bill Gates som tyckte att han tjänat nog med pengar, och startat med makan en välgörenhetsorganisation. Annars kan mina tankar gå till katolska helgon och framförallt till en kvinnlig fredspristagare som inte ens ville komma till Oslo för att taga emot priset. Syster Theresa är hennes namn.

Men störst är förstås Jesus, som oskyldig lät sig torteras och dödas utan att försvara sig...