I tonåren hade jag mycket nöje av vännen Kent. Tillsammans med honom

upplevde jag något som jag idag vill kalla äventyrligt.

En dag företog vi en dagsresa till Fredrikshamn. Det slumpade sig så att samma dag arrangerade GP en ungdomsresa till Danmark. Detta fick vi veta när vi väl var ombord. Vi fick också veta att ugdomarna skulle inta en måltid på en restaurant söder om staden. Detta lät lockande. Så, väl i Fredrikshamn tog vi oss på en lånad cykel till utskänkningsstället. Borden var festligt dukade och vi flöt väl in i mängden. Maten var god och vi lät oss väl smaka. Vi beställde också in en öl utan att reflektera  över om vi hade råd att betala. Detta var troligen ett misstag för en kypare uppenbarade sig och ville ha betalt för densamma. Vi lämnade det vi hade: 25 öre och försvann snabbt ut genom en bakdörr.

Vi tältade också emellanåt sommartid invid en dansbana. Några hundra meter från Spekeröd slog vi upp vårt tält. Detta var en Lördag eftermiddag. Efter en stund hördes ljuv rockmusik från dansbanan. Vi gick dit och träffade kvällens artist, Rockboris. Vi var fascinerade av musiken och fick som gåva hans singel.

Häftigast var ändå när vi liftade till Hamburg. Som flottist hade jag under helgerna liftat från Karlskrona till Göteborg. Det var gratis och gick lika fort som att ta tåget. Att lifta med Kent var dock något helt annnat. Kanske för att vi var två och i Danmark var det i princip stopp. Nöjsamt blev det i alla fall, och då i Nordtyskland på krogen "Fledermause". Något problem med nattlogi had vi inte och så småningom kom vi fram till Hamburg och kunde besöka S:t Pauli och Reeperbahn. Vi besökte också den rockklubb som Beatles spelade på, fast då var Beatles okända för oss.

Väl på hemväg noterar vi att pengarna börjar sina och hungern börjar göra sig påmind. Utanför en sommarstugeby får Kent idén om att knacka på en dörr och be om en bit bröd. Jag ger naturligtvis mitt bifall. Första försöket lyckades över förväntan och det blev även en inbjudan till ett dukat bord och vänliga människor. Det visade sig också att familjen Wulff var på besök hos sina vänner, och när de fick höra om vår belägenhet föreslog de, att vi skulle följa med dem till deras hem i Kiel. Vi accepterade givetvis.

Eter en bilresa till Kiel avslutades kvällen i gästfrihetens tecken. Vi pratade tyska och blev bjudna på rom och introducerades för dottern. Dagen efter åkte vi till deras kolonilott och hjälpte till med jordgubbsplockning. Hem seglade vi med Stena Line.

Så här efteråt funderar jag på varför det hela förlöpte så väl. Speciellt att vid den först dörr vi knackar på sitter den gästfria familjen Wulff. Till viss del kan det handla om,   att vi var friska och välfungerande. Ungdom och utseende spelade måhända en roll. Viktigast tror jag ändå att vi hade ett gott självförtroende. Nu frågar någon, hur får man det? Svaret är; genom att vara älskad. Både Kent och jag hade en föräldrageneration som stödde oss. Släkt och vänner ej att förglömma. Vi har också en trygghet i vår kristna tro. Mot ovanstående bakgrund går mina tankar till Jesus avskedstal till lärjungarna. Han säger:

Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom inte grenen kan bära frukt av sig själv, om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det, om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni bli kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.

Detta har jag sgt er för att min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör det jag befaller er.