Så roligt det var! Vännerna Lennart och Ragnar ville åka till Spanien med Roland och mig. Lennart och Ragnar var barndomsvänner. Lennart följde gärna med mig till danserna på framförallt Kungsgillet. Ragnar var en inbiten spelare och det blev ett och annat kortspel i Olskroken. Roland hade jag besökt i hans hem tillsammans med en annan kamrat.

Så packade jag en väska och vi fyra flög från Torslanda flygplats till Lloret de Mar med Ungdomens resebyrå. Detta var någon gång på 60-talet. Med på resan var också tio flickor. Vi inkvarterade oss i ett familjehotell centralt. Vi hade accepterat helpension i cirka 14 dagar. Våra kläder tvättades och ströks av familjens döttrar. Under de två veckorna tror jag inte att det regnade en enda dag, och playan lyste av guldgul sand. Vattnet var blått rent och klart. Över detta paradis gnistrade en strålande sol.

På kvällarna var vi på strandpromenaden eller på något av de kanske tjugo diskoteken. Ragnar gillade speciellt en bar där han kunde dricka porrón. Kvällarna var så sköna och varma och det luktade så gott. Bara att gå runt ett gathörn var intressant. Jag visste aldrig vad som väntade mig på andra sidan.

Lennart och jag provade också på att rida på halvblod. Hästen som jag fick brydde sig inte om mig som ryttare. Den följde de övriga. Rätt som det var satte den av i full galopp och kunde stanna lika plötsligt. Jag föll den om halsen men slapp att dimpa i backen.Lennart höll på att bli bortsopad av en gren, men roligt var det.

Vi var också med på tjurfäktning. Det var mest spex för många turister. Först blev vi bjudna på mousserande vin med introduktion i tjurfäktandets konst. Plötsligt fann jag mig stående framför en vild ungtjur med krökta horn mitt på arenan. Tjuren var villig att attackera omedelbart. I detta läge överlämnade jag den röda capen till Ragnar, som räddade mig ur den situationen. Jag passade bättre uppe på läktaren där jag kunde bese hur Ragnar lyckades som matador. Lennart hade man placerat på en åsna. Antagligen skulle han föreställa en toreador.

Då hade jag bättre lycka med med mina studier i vattenskidåkningens konst. Jag satt på stranden och såg på när folk försökte ta sig upp på vattenskidorna. Samtliga föll i. Efter ett tag försökte även jag. Det lyckades mig att komma upp i surfläge, och i tio minuter åkte jag fram och tillbaka framför playan i Lloret de Mar. Ett sant nöje, fast det kostade mig tre dagars svår träningsvärk.

Roland körde sitt eget race. Han uppehöll sig mestadels på stranden och löpte samt hoppade rep. Alla måltider intog vi tillsammans och alla var vi på gott humör.

På hemmaplan besökte jag senare en flicka i gruppen. Det blev också diabildsvisning hos Lennart där vi pratade minnen.

Så här lång tid efteråt funderar jag ibland över Roland. Det gick inte så bra för honom och frågan uppstår om jag kunde gjort något mer? En moralisk eller etisk fråga som klingat är: "Skall jag ta vara på min broder?" Den frågan ställde Kain till Gud efter att han tagit livet av sin broder Abel. Detta berättas i Gamla Testamentet.

Något brodermord handlade inte min relation till Roland om. Möjligen ett svek och då ter sig Jesus ord i Nya Testamentet mer relevant. I Johannesevangeliet talar Han om ett nytt bud:

När Judas hade gått, sade Jesus: "Nu har människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall också Gud förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek.

Så här ser en före detta polisstation ut i Kappadokien!