Nu är det något av kris i Sverige. Statsministern är återvald, men han har ett svagt regeringsunderlag. Plötsligt blir den kommande budgeten framtidens stora knäckfråga.

Är då budgeten den viktigaste frågan att lösa i framtiden?

Jag är osäker och vill lyfta fram en helt annan problematik. Lidandet! 2020 begicks i Sverige 124 mord. Om man ser på antalet sörjande vid en begravning, kanske det är 20 eller 30 som är där. Låt oss säga att det är 50 personer som sörjer brottsoffret. Det blir på ett år cirka 5000 personer och på 10 år 50.000 personer. En problematik som våra politiker inte tycks bry sig om.

Den större andelen av de 124 som dör är män, ofta med gängkriminell bakgrund. Vårt rättsväsende är underdimensionerat för att sätta stopp på detta våld som eskalerar. Sekretess råder, så det ärinte lätt att få någon vettig information om vad som händer. Det blir få fakta och mycket gissningar.

Något som jag saknar är, hur den äldre generationen invandrare ser på situationen. Är man nöjd som far till en son som ljuger, och ägnar sig åt kriminell verksamhet och har det gott ställt? Kanske när det gäller familjen Ali Khan. Men, kan det vara så att denna familjs livsstil är udda för många arabiska familjer? Svårt att veta.

Det vore gott om bland alla forskningsprojekt som florerar, ett antal intresserade personer med hjälp avtolkar och trygghetsstöd kunde belysa detta område. Förhoppningsvis med elevant social kunskap kunde mord och misshandel minska, och ökad öppenhet uppnås i utsatta områden.

Att rädslan är stor i utsatta områden har polisen efrarenhet av. Tystnadskultur råder. Det vore bra med en bas, något fast, att förlita sig på: som Jesus, när han talade till lärjungarna under stormen, och sa - "Varen inte rädda!"