Jorden blir varmare och forskare har satt upp klimatmål. Ett mål är att jordens medeltemperatur inte höjs med mer än 1,5 grader Celsius, för då väntar katastrofer runt hörnet.

Hur når man dit? Jo, genom att var klimatsmart och att börja åka bil, mc och moped mindre. Cykla eller åka tåg. Helst inte flyga utan ta tåg istället. Alla bör bidra om målet skall uppnås.

Ett annat sätt att angripa problemet är att odla mer grönt. Växter tar upp koldioxid och solljus, och istället får de kolhydrater till sina livsprocesser, och som tack för detta lämnar de syre till oss människor och djur. Så smart och så vist det är inrättat!

Vi människor, som är så klipska, tänker inte alltid på konsekvenser. Våra föräldrar tyckte det var jätttekul att ha egen bil, och för många är det fortfarande ett mål. Se bara på Indien. Nu tycks det som att vi alla får börja betala på notan så att vi inte förstör vårt gemensamma hem; Jorden.

För oss kristna handlar det om att vi också är delaktiga i världens ordning, men vad sa Jesus om klimatet. Ingenting vad jag kan minnas, men han gick mycket och vid något tillfälle red Han på en åsna. Kanske kommer vi längre om vi funder ar på skapelseberättelsen i Första Moseboken...

Det som vi har mest gemensamt är vårt språk. Vissa dialekter skiljer oss åt och kanske också nyanser i språket. Kvinnor tör måhända ha ett annat språkbruk än män och äldre mot yngre. IT har också format språket.

En del äldre förfasar sig över språkbrukets försämring och tar som exempel "Vart bor du?" och menar att det bör heta "Var bor du?" eftersom vart avser riktning och står för varthän eller vartåt. Vart har logiken tagit vägen?

Personligen ogillar jag när man dissar språket som när rosor blir till roser och trappor till trapper. Sällan hör jag någon som talar om kattor. Pappor har man inte gett sig på. Papper får ingen konkurrens.

Så kan jag inte blunda för alla dessa svordomar. Förr höll sig journalister för goda för att inte svära i massmedia. Det var då det. Svordomar har en tendens att vara nedsättande och det är knappast eftersträvansvärt, allraminst i skolorna. Det behövs heller inte någon förstärkning i form av en svordom. Det finns andra ord.

Så har vi vännen Jesus. Vad tyckte Han? Jo, Han säger att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej...Den exakta formuleringen kan ni hitta i Matteus 12.

Så är valet över, och vad blev det? Svaret är; ett oklart läge!!

Partierna är ändå som de är. Om jag får grovt förenkla, så är Vänsterpartiet ett missnöjesparti som ser klyftor mellan de rika och de fattiga i vårt samhälle. Att ta från de rika och ge till de fattiga  är slagordet. Retoriken präglas av avund.

Går jag så till Liberalerna och Centerpartiet, noterar jag deras illvilja att samarbeta med Sverigedemokraterna. De målar in sig i ett hörn, och de verkar rida på en högtstående moral. Deras agerande får mig att tänka på högmod.

Så har vi Socialdemokraterna som har suttit på makten i kanske hundra år. Det är svårt att lämna den ifrån sig. Jag förstår dem, men kanske bär deras inställning spår av girighet.

För Sverigedemkraternas del har de fått utstå mycket spott och spe under sina år som parti. De får klä skott för vad som hände i Tyskland för 80 år sedan. Likhetstecknet finns där. Inte undra på om där finns en vrede, fast allra mest handlar det nog om ett missnöje med tingens ordning i vårt samhälle.

Kvar blir Miljöpartiet och Kristdemkraterna som jag har svårt att klistra någon etikett på.

Båda tror jag strävar mot ädla mål, och kanske medför det att deras retorik blir mer lågmäld.

Här har jag listat avund, högmod, girighet och vrede. Detta är en del av de sju dödssynder som påven Gregorius utarbetade.

Hoppas det blir bättre i framtiden!

Innan vi går in på våra mål, vill jag först beröra Svenska kyrkans mål, som för mig ter sig något diffusa. Det är betydligt lättare, att säga vad Svenska kyrkan gör.

Det Svenska kyrkan gör är att döpa och konfirmera ungdomar till en kristen tro. Det har man sysslat med i cirka 1000 år, först i form av katolsk tro och sedan 1500-talet i form av protestantisk tro. Därutöver har Svenska kyrkan förmedlat stödjande samtal om tro även i biktform. Många äktenskap har välsignats i Svenska kyrkans form, och församlingens medlemmar har slutligen fått en hedervärd begravningsakt.

Mycket arbete i form av engagemang som barnverksamhet och ungdomsverksamhet har skett inom Svenska kyrkan. Inte sällan har man sett så kallade eldsjälar. Ett exempel på en sådan är Martin Luther, som på 1500-talet kritiserade katolska kyrkan, vilket medförde en splittring och att protestanismen föddes. Gustav Vasa införde så protestanismen i vårt land.

Det bästa exemplet på eldsjäl tror jag ändå är Paulus som byggde upp de första kristna församlingarna i bland annat Rom och Korinth. Paulus var visionär och hade en tydlig målsättning som han förmedlade i breven till de församlingar som han besökte. Han ville rädda människor til ett bättre liv och t.o.m ett liv bortom döden. Han visade prov på mod och försakelser för att uppnå sina mål. Någon form av välfärd i form av ett bekvämt liv var honom främmande.

Engagemang, vad är det för något?

Jo. det är ett franskt låneord med betydelse att helhjärtat gå in för något och att t.o.m "brinna" för det. I idrottsvärlden får jag ibland höra om ledare som brinner för sin uppgift.

Ibland stöter jag på någon som jag upplever som engagerad utöver det vanliga.

Härförleden åt jag tillsammans med några vänner på en golfrestaurant. När jag gick ut stod där en man på övningsgreenen och putte. Vädret var ju inte det bästa så jag började prata med honom. Jodå, han kämpade på och hade ett bra handikapp. Intressantast var att han hade gått ut på julafton helt ensam och gått sin runda.

Nyligen bjöd jag en granne på ett glas öl. Han berättade om sitt arbetsliv som startade som ekonom på en speditionsfirma på 1960-talet. Han var den ende som kunde engelska på avdelningen. Detta banade väg för ett jobb i London. Han sysslade med ett upplägg för rorofartyg. Det skötte han så väl att han fick jobb i USA, där han blev kvar i 23 år. Arbetsuppgiften var att skapa hamnar runt om i världen för att kunna ta emot stora containerfartyg. Trots tuffa arbetsuppgifter klarade han av att hålla ut i sitt äktenskap.

När jag läser Nya Testamentet så slås jag förstås av Jesus engagemang. Paulus engagemang är mindre känt men också imponerande. Först förföljer han judiska kristna, men i samband med att han miste synen i tre dagar, gjorde han helt om och blev en hängiven beundrare av Jesus Kristus. Han upplevde också ett stort stöd i sitt arbete som missionär. När umbärandena var som störst var hjälpen som närmast... 

Vem ber om förlåtelse idag?

Kort sagt - ingen! I dagspressen minns jag ingen. I TV möjligen Ebba BuschThor. På radion - ingen.

Jag får gå tillbaka ända till den tid då jag gick i realskolan. Då var det viktigt att be om förlåtelse. Gjorde man det inte kunde det handla om en fysisk bestraffning. Ändå kan jag tycka att det var det bästa med realskolan. Något värdefullt att bära med sig genom livet. Skall man ha ett toppjobb är det så viktigt med den etiska och moraliska känslan. 

Egentligen är det lätt att be om förlåtelse, fast det handlar förstås om att man är medveten om att man tillfogat någon skada, annars blir det knepigt. Begreppet förlåtelse bör ju inpräntas redan under barndomen. Har man syskon är det lätt att förstå vad det handlar om.

I min egen lilla värld kan jag sakna förlåtelsen om gamla vänner orsakar mig skada. Då kan det vara gott att få en sak ur världen med ett enkelt förlåt, och vice versa förstås. Komplicerat blir det förstås om motparten inte accepterar en ursäkt eller bön om förlåtelse.

I mina dagliga böner handlar det om förlåtlelse. Varför? Jo, av den enkla anledningen att Jesus, vår frälsare, poängterar att vi bör stå syndfria inför Fadern.

Mer om detta står att läsa om i Johannes kapitel 18...

Blomma till läsarna av min blogg  

Varför åka till Italien?

Ja, för min del handlade det som vanligt om pengar. Jag råkade se att en flygbiljett till Milano kostade 500 kronor. Jag hade också liggande en broschyr från klosterresor, och det blev som hand i handske. Med hustruns hjälp och hennes två väninnor fick vi till en resa på egen hand. Den blev t.o.m någon tusenlapp billigare än en ordinarie charterresa.

Saknade vi guide? Nix, vi gick på stadsvandringar med engelsktande guide. Vandringen varade en och en halv timme. Det tyckte vi var alldeles lagom.

Vi bodde enkelt hos Elisabetsystrarna i Rom. De talade enbart italienska men någon kunde engelska så öven det fungerade. Vi bodde två nätter i Rom, men vårt mål blev Florens dit vi åkte med tåg. I Florens bodde vi på ett andligt hotell och kunde besöka en katolsk mässa på söndagen. 

Det mest spännande var nog resorna till och från flygplatserna, för det kunde vi inte förbereda hemifrån. Till Rom åkte vi i en värstingtaxi och med en hastighet som kunde platsa i en James Bond film. Returresan ordnade systrarna med och det blev också en överraskning...