Experimentet lyckades ej, så jag får återkomma!

  Ja, det var längesedan eller närmare bestämt 23 år sedan som jag funderade över flytten från Göteborg till Trollhättan. Vad skulle jag göra där på min fritid? Jo, det var två saker som jag tyckte var intressanta; bandy och Birger Sjöberg.

Bandyn ter sig avklarad, men det blev Trollhättan och inte Vänersborg där jag såg matcherna. Höjdpunkten blev Somalias landslag ifrån Borlänge som förlorade sina matcher stort, men visade en kämpaglöd som gladde. Så noterade jag också att det är svårt att följa bandy som publiksport. Avståndet till bollen är ibland alltför stort.

Det jag har kvar är alltså Birger Sjöberg, där jag numera är medlem i birgersjöbergsällskapet. Vi skulle haft ett årsmöte med underhållning med visor och uppläsningar men allt blev inställt p.g.a Corona. Jag har i alla fall fått intressant litteratur som jag kunnat ta del av:

Birger hade en lyckosam barndom som han ofta återkommer till. Hans kärlek till Karin Lustine blev obesvarad men utmynnade istället i diktsamlingen Fridas Visor. Familjen kom på obestånd och man flyttade till Stockholm. Birger försörjde sig som journalist men hans håg låg till författarskapet och han gjorde succé med "Kvartetten som sprängdes". Han kunde sedan turnera runt med sin musik och diktläsning.Ekonomiskt var det en lysande tid. Problemet var dock hans komplicerade natur och svårighet att tackla framgången och att kunna var tillfreds med den.

Hans "Kriser och kransar" blev en flopp, och han klarade inte denna motgång.

En person, i en anan tid, som påminner om Birger är Simon Petrus. Simon älskade Jesus och ville följa honom i vått och torrt men saknade det mod som behövdes...

  Mjaha, så var det dag igen för en kommentar om Coronaviruset.

Det som är bra, i den nya situationen som Sverige står inför, är Folkhälsomyndigheten och dess agerande.

Med sans och balans har Anders Tegnell agerat. Man utför nu ett idogt arbete avseende smittspårning. Det verkar dock icke som myndigheter tar vara på den information som fås, och inte övriga institutioner heller. Istället för att agera i det lilla, verkar rädslan ta över och folk stannar hemma och föreningar lägger ner idrottsevenemang. Detta trots, att rekommendationen är, att sammankomster om 500 personer är helt OK.

På Friskis & Svettis var vi idag 15 personer mot normalt 70. Jag får vara glad att livsmedelsaffärerna är öppna. Att flyga från Köpenhamn tycks vara tveksamt. I kyrkan lägger man ner våffelserveringen på Söndag.

Vem vinner på det här? Möjligen journalisterna för de älskar att dramatisera. Kanske att t.o.m leda en mobb.

Kanske är det långsökt, men tankarna går till den mobb som mötte Jesus under hans sista dagar på jorden, men då får vi gå till Nya Testamentet...

  Sorgligt nog sprider sig coronaviruset över världen och betraktas nu som en pandemi. Det ter sig närmast som en svår luftvägsinfektion.Ursprungslandet är Kina. Turister och andra har spridit smittan till framförallt Italien. Troligen sker smittöverföringen i form av droppar som svävar i luften efter en hostattack. Något botemedel finn inte och i dagens läge ej heller ett förebyggande vaccin.

Det skydd som rekommenderas är handtvätt och att hålla avstånd och undvika direktkontakt. Blir man ändå smittad rekommenderas kontakt med sjukvården. Troligen kommer det att förordas karantän i hemmet i cirka två veckor.   

Dödligheten ligger på en låg nivå d.v.s omkring 2%. Rabies, HIV och tuberkulos ligger på en betydligt högre nivå. Våra äldre som kanske har ett försämrat allmäntillstånd löper förhöjd risk att avlida, liksom astmatiker och kanske också rökare.

Det pågår ett intensivt arbete att spåra nyinsjuknade fall och för närvande rekommenderas inte folksamlingar i storleksordningen 500 personer. 

Tankarna går till hur det var förr i tiden, och det kanske bästa dokumentet vi har är Gamla Testamentet. Där nämns spetälska eller med nuvarande språkbruk Lepra. De leprasjuka levde isolerade från samhället i speciella områden och fick föda och viss omvårdnad av godhjärtade människor. Anvisningar om handhavandet vid lepra beskrivs ingående i tredje Moseboken...

 Just det. Tal och ton, så heter programmet som jag med viss möda spikat ihop tillsammans med Rune och vår tekniker Jonas. Bilden här bredvid handlar emellertid om ett tidigare program, där gitarristen Hasse medverkade.

Men, i det här programmet som sänds den 2 mars klockan 21 över Radio Trollhättan i 45 minuter, kan du njuta av ett lättsamt snack med en våghalsig man. Jag tycker i alla fall att det är ganska vågat att kasta sig ut från ett flygplan på sin 80-årsdag och hoppas att fallskärmen, som han själv har packat, skall veckla ut sig.

Nåväl han överlevde och kunde berätta om sina många fallskärmshopp och annat intressant...

Visst är jag nöjd med inspelningen i Trollhättans närradio den 15 januari, men vart tog bilden vägen på trubaduren, som jag vill visa? Vill du avnjuta Bellman och Dowland och Fridas visor så får du gå in på websidan och söka under arkiv!

Lycka till!

        Visst är det mesta bra! Åtminstone för mig.

Jag tänkte jag skulle rabbla upp allt som jag tycer är bra.

Således: Hälsan är god. Visserligen tar jag en tablett trombyl dagligen, men det är ju i förebyggande syfte.

Hustruns hälsa är också god. Som kommentar får jag nämna att jag är glad att överhuvudtaget ha en hustru. Speciellt när jag glömmer vad jag ska göra. Almanackan har jag inte i huvudet. 

Vi lever i ett fredligt land. Att vakna på morgonen utan att höra kanonskott eller ha kulor som kan slå genom väggarna är något att var tacksam över.

Luften är OK. Absolut bättre än den luft som kineserna på gatorna i Kinas storstäder får andas in.

Vattnet är i kranen är i stort sett bakteriefritt. Åtminstone klarar våra magar av det utan mankemang.

Affären ligger på fem minuters gångavstånd och pengar finnes till inköp

Datorn fungerar och mobilen likaså. 

Jag kan uppvisa en viss arbetsförmåga och klarar av Friskis & Svettis baspass.

Så är jag förstås glad över att sonen och hans familj fungerar så väl. Även svågern och svägerskans stora familj.

Att ha ett sommarnöje att åka till, och att vintertid kanske åka till fjällen är inte fel. 

Detta skrivet som en motvikt mot det som hustrun kan uppfatta som gnäll. 

Som tillägg gläds jag i skrivande stund åt julen och den gemenskap som vi brukar få under juldagarna. Så sänder jag en tacksamhetens tanke till Jesusbarnnet som lade grunden till vårt julfirande...

  Offren är många och bedrövelsen är stor. Så är det nog för de anhöriga som har mist någon när och kär. För Wilmas vänner, för att det är så närliggande i tiden. För en mor eller far så lär det vara det västa att mista sitt  barn. Det tör icke gå över.

Kanske är det svårast när man icke vet om den anhörige lever eller är död. I Trollhättan försvann en kvinna för ett halvt år sedan och så vitt jag vet, är hon inte återfunnen.

Trist är det förstås för de bilägare och omkringboende i Kronogården när bilar står i lågor. Rädslan smyger sig på, och för en del invandrare liknar det det krig som de flytt ifrån.

Det här handlar om ofrivilliga offer där saknaden är stor. Ibland kanske t.o.m en chockartad upplevelse. 

Så har vi de offer som är medvetna. De offer som görs av godhet. Känd för detta är Bill Gates som tyckte att han tjänat nog med pengar, och startat med makan en välgörenhetsorganisation. Annars kan mina tankar gå till katolska helgon och framförallt till en kvinnlig fredspristagare som inte ens ville komma till Oslo för att taga emot priset. Syster Theresa är hennes namn.

Men störst är förstås Jesus, som oskyldig lät sig torteras och dödas utan att försvara sig...