Så är det dags för ånyo ett inlägg. Den här gången funderar jag på vårt rättssystem.

Att polisen gör ett bra jobb tvivlar jag inte på. Inte heller åklagarna. Juryn som består av politiskt tillsatta ledamöter är jag något tveksam till. Men, mest tveksam är jag till försvarsadvokaten.

Vad är egentligen hans uppgift? Att ha kontakt med den åtalade är ju gott och väl, men vad är hans mål med kontakten. Är det att den åtalade skall få ett så lindrigt straff som möjligt? Och, i så fall är alla vägar dit OK? Och, oh hemska tanke uppmanar försvarsadvokaten den åtalade att bedyra sin oskuld även om han är skyldig? Är lögn tillåtet?

Frågorna är många, åtminstone för mig som läst en del rättsreferat. Nej, jag skulle vilja ha ett annat system som bygger på ånger hos förövaren och nåd hos rättssystemet om det uppattas att den åtalade är sanningsenlig. Jag kan inte påminna mig att uttrycket "låta nåd gå före rätt har använts", i modern tid.

Ur kristen synpunkt vill jag minnas att man bör göra upp med in broder innan man dras inför rätta.

Så är det dags (äntligen) För Bengts och min radioinspelning. 

Det är imorgon inspelningen sker, men sändningen blir först den 26/2 i Trollhättans närradio.

Vad skall jag då fråga Bengt om?

Ja, det blir en här och nu situation. Bengt är pensionerad läkare, som kan mycket om religion och då i första hand kristendom och judendom. Judarnas historia beskrivs ju väl i Gamla Testamentet. Nya Testamentet ligger till grund för vår kristna tro.

Måhända blir det avstickare till hinduism och andra religioner. Kanske en djupdykning i Jonsereds industrihistoria.

Den 27/2 kan förhoppningsvis programmet, som är 45 minuer långt, avnjutas på Radio Trollhättans webradio.

Väl mött!

Det verkar vara lika svårt att övertyga någon om att bli kristen som att bli miljonär.

När det gäller kristendom så tror jag att de flesta bestämt sig redan i barndomen. De som jag tror är lättast att påverka är barnen i kanske sexårsåldern. Psykologer påstår att man är mest mottaglig för intryck i elvaårsåldern. Det viktiga tror jag är relationen, att man har förtroende för varann. Tron är så privat.

Om man blir troende i vuxen ålder tenderar omsvängningen att bli dramatisk. Kanske har man varit alkoholist eller så har man blivit förälskad.

När det gäller att bli miljonär så handlar det förstås också om tro men kanske ocså en viss begåvning. Att kunna skilja på trender och mer bakomliggande faktorer. Att ha en viss matematisk insikt är ej heller fel.

För närvarande viftar Mammon med ett erbjudande: Bitcoin har under detta år ökat sitt värde nio eller tio gånger, men vad är det vi vill ha. Trygghet? Kärlek? Spänning? Kanske allt i en egen högst privat blandning.

För den oinvigde kan sägas att Bitcoin är en digital valuta där adressen mellan mottagare och avsändare krypteras. Det finns miljontals användare världen över, privatpersoner liksom handlare.

Hörförleden pratade jag med några vänner på Friskis & Svettis. Vi kom in på religion och en person påstod att det är bäst att vara lagom när det gäller religiösa frågor. 

Jag protesterade inte då, men så här efteråt gör jag det. Det handlar förstås vad Jesus säger och han menar att Himmelriket är ingenting för ljumma personer.  Han säger också, att den som inte är med mig är emot mig. Rövaren på korset intill Jesus fick omedelbar nåd då han tog Jesus i försvar mot belackaren. "Redan idag skall du vara med mig i Paradiset!"

Jesus betonade också domens dag då agnarna skiljs från vetet och gott står mot ont. En dag för grämelse och bitterhet men för vissa glädje!

Hur är det att lyckas?

Är det att tjäna mycket pengar? Att vara populär? Vara snygg? Kanske smart?

Eller är det att vara ledare för ett gäng? Att folk visar en repekt eller t.o.m är rädda för en?

Det kan vara svårt att veta och svänger nog beroende på i vilket sammanhang man lever. För egen del är jag nöjd. Nöjd med hustrun, sonen och barnbarnen. Hälsan är god och några större ekonomiska bekymmer har jag inte. Vänner? Javisst.

Det som piggar upp mig allra mest är barnbarnen och deras spontanitet och aktivitet. Hustruns ärlighet är också en glädjekälla.

Så är det förstås roligt att göra något annorlunda. Något som få har prövat på. Som Bitcoin till exempel. Att få det hela att fungera trots krångel. Att ägna sig åt lösenord och lösenordsfraser och använda mobilen som scanner. Allt i akt och mening att skapa ett så säkert konto som möjligt. För utanför lurar tjuven.

Hur är det då att lyckas som kristen? Svaret tror jag är att få nåden att inträda i Himmelriket eller i Paradiset. 

Varför nåden? Därför att vi inte vet om vi duger, men det troliga är att vi är friköpta genom Jesus livsgärning.

En vän är pålitlig och trofast. Honom eller henne kan man lita på. Ärlighet är självklart vänner emellan. Förekommer ekonomiska transaktioner betalas dessa punktligt och utan knot.

Nåväl, det här låter ju bra, men om vännen är opålitlig och glömmer vänskapen eller tar lätt på det här att vara pålitlig?

Sorry, då blir det en helt annan sitiuation, som kan liknas vid offer mot förövare.

Offret lider och får kanske dessutom försvara sitt agerande som då börjar handla om att värna sig själv. Det uppstår också en sorg över att ha förlorat en vän och i sämsta fall har man fått en fiende.

Förövaren då?

Det är troligt att förövaren inte ens förstår att han orsakat en skada. Att förlåta sig själv är lätt.

Hos våra börsnoterade bolag dyker frågan emellanåt upp. Då handlar det om trolöshet mot huvudman och är straffbart.

En verklig vän finns det? Ja, jag tror det. För egen del har jag haft tur.

För oss alla finns ytterst en vän som vill oss väl. En vän som vi kan be till, både i glädje och sorg. I glädje med böner om tacksamhet och i sorg i bön om hjälp. Den jag tänker på  är förstås Jesus!

Om jag vore sekulär, hur skulle jag leva då? Antagligen skulle jag undvika att gå i kyrkan och var ganska prylfixerad och så skulle jag tänka på mig själv i första hand. Kanske skulle jag leva singel och gick jag ut skulle det vara i stora gäng. Möjligen skulle jag bo i Thailand en stor del av året.

Men, om jag nu fick för mig att det vore intressant att ta reda på det här med Jesus och vad kyrkan står för. Hur skulle jag göra då?

Skulle jag välja en enda dag på året för att ta reda på detta, vore det Påskdagen. Detta för att Påskdagen är den dag då Jesus uppstod eller m.a.o kom tillbaka till livet. Han visade att det gick att besegra döden. Han menade också att det enda som behövdes var att kunna tro på detta. Barn ligger bra till.

För att sedan gå vidare med en vacklande tro, då skulle jag möjligen rekommendera Marie Bebådelsedag för att peka på Faderns skaparkraft och att det är genom honom som Jesus blivit till. Jesus menar att han själv inget förmår, utan det är endast genom bön till Fadern som ett under kan ske.

Som nummer tre tror jag på Nattvarden som en källa till Kristi gemenskap. Den firas företrädesvis på Skärtorsdagen.

Varg i Veum betyder att det är en våldsverkare i helgedomen. Betydelsen kommer från isländskan och uttrycket är så gammalt att få vet detta.

På 1800-talet hade våldsverkare det svårt. Straffen handlade om tortyr och avrättning. Nu verkar det som pendeln har svängt till dess motsats. Tunga våldsmän kan få sina straff tidsbestämda istället för att sitta livstid. Risken vid förnyade brott får allmänheten ta.

Mindre allvarliga brott hos unga personer som våldtäkt har en låg straffsats. En flicka som blev våldtagen på en toilett i skolan, fick se att förövarna fick gå kvar på skolan. Det blev hon själv som fick byta skola.

I andra kulturer kan det vara lätt att få veta vem som har utfört ett brott. I Sverige är det svårt. Här får integritetskyddet en stor plats.

Vem lider mest offret eller förövaren?