Himmelriket

Senaste inläggen

Av Arne - Lördag 13 juli 11:29

Ibland när jag sitter och ser på rapport blir det "too much". Jag reser mig och gör något helt annat. Då känns det bättre. Varje dag får vi stå ut med ett nyhetsflöde som är minst sagt trist.

För några dagar sedan lysnade jag på en sommarvärd som heter Carina Bergfeldt. Det intressanta med hennes program var att hon hade lyckats att ta sig igenom en förnedrande barndom och ändå lyckats att uppnå sina mål. Hennes far förtryckte henne och hennes mor och även hennes bröder. I vuxen ålder besökte hon fadern tillsammans med sin dåvarande pojkvän och hennes bröder. Som vanligt blev det hårda ordväxlingar som slutade med att fadern kastade ut dem. Pojkvännen blev förvånad och ännu mer förvånad blev han, när han fick höra att efter fjoton dagar brukade syskonen ringa upp fadern. Varför det, undrade han, varför väntar ni inte till dess att han ringer upp? Syskonen lyssnade på detta och ringde inte upp. Nu har det gått tio år, och de har fortfarande inte hört något från fadern.

Att lyssna på någon som vill en illa är tveksamt. Då vill det till, att kunna ha mod eller kurage nog, att kunna säga nej. Det hade inte Adam och Eva i Edens lustgård. Det hade däremot Jesus då han mötte djävulen efter fyrtio dygns fasta. Jesus tackad nej till hans hans förslag och bad honom sedan vika hädan...

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Arne - Fredag 12 juli 11:44

Så blev det Åmål igen. 

När vi lämnade järnvägsstationen och började gå mot vårt hotell möttes vi av en märklig syn. På gatan låg ett flertal ungdomar och ryckte och drog i viltväxande grästorvor som stack upp mellan gatstenen. Några attackerade ogräset med enkla verktyg. Ingen hade någon form av maskin och ej heller svedde man gräset med låga. Inte heller luktade det av ättika.

Det fanns en ledare för gruppen, som mest tycktes bestå av invandrad ungdom. Min gissning är också att bakom initiativet låg Åmåls kommun.

I mitt tycke uppfattar jag att det från kommunens sida verkar var att lovvärt alternativ. Att sysselsätta ungdomen och att göra det i ett lag är det bästa. Sedan får jag förstås hoppas att det utgår en ersättning för utfört arbete.

Det har gått trögt med det vi kallar integration av främmande folkslag i vår kultur. Vad det nu kan bero på. Främlingsfientlighet? Likgiltighet? En benägenhet att tysta lokala initiativ?

Att invandringen har skenat på senare år gör att vi får bestämma oss hur vi skall se på den. Vi får inte glömma att de flesta invandrare är schyssta och bör behandlas därefter... 

ANNONS
Av Arne - Lördag 6 juli 13:47

Så kul det var, att göra en resa på egen hand, eller rättare sagt att fira vår 27- åriga bröllpsdag i Åmål. 

Det ringdes och bokades och jag hamnade i London till att börja med. Det blev alldeles för svårt att på engelska få receptionisten att förstå, att Best Western hade ett hotell i Åmål. Hur bokstaverar man ett Å på engelska? Jag gav upp.

Vi kom i alla fall dit och vi fick bröllopssviten t.o.m Så förväntningarna var stora när vi efter 15 öppnade dörren med nyckelkortet. Men, sängen var obäddad! Minförsta tanke var att det var fel rum. Som tur var så uppenbarade sig städerskan och efter en halv timme kunde vi ta rummet i besittning, så som åtminstone jag ville ha det.

För övrigt är Åmål en vacker stad och har en förstklassig restaurant som heter Solsidan. Att resa dit tog bara en timme med tåget från Trollhättan.

Det här med rummet är förstås en bagatell men i ett vidare perspektiv handlar det om avtal, och avtal bör hållas. I massmedia hör jag så gott som dagligen om brutna löften. Det verkar vara få människor som klarar av att inte bryta ett löfte. Kanske man bör vara gudomlig för att klara det...

Av Arne - Lördag 1 juni 13:05

Egentligen trodde jag att detta skulle vara något av en triumf. Att bidra till koldioxidproblematikens lösning. Men ack, Nilen som jag trodde vara ganska så outnyttjad som vattenresurs, är inte detta längre. Man har inte legat på latsidan utan använt Nilens vatten till konstbevattning. Den minskning av koldioxidinnehållet som jag hoppades på, är redan uppnådd. Poäng till egyptierna.


Mitt sökande har ändå givit frukt. Så kan jag meddela att kodioxid är en luktlös och färglös gas som är tyngre än luft. I atmosfären ligger den på promillenivå. I haven omvandlas den till kolsyra och sänker det basiska saltvattnets pHvärde.

Åter till Egypten.

Egypten ingår i den arabiska kulturen och kan också ta åt sig äran för att vi skriver våra siffror som vi gör. Varifrån har vi fått våra siffror: 1, 2, 3 o.s.v.? Jo, från araberna! Tack, och farväl till de romerska siffrorna!

Så finns det förstås ett minustecken, och det är när det judiska folket i förkristen tid hölls fångna i 400 år i Egypten, innan Mose kunde vägleda dem genom Röda havet...

Av Arne - Torsdag 23 maj 19:14

Det pågår en dragkamp i mitt inre. Skall jag fortsätta att satsa på Bitcoin eller skall jag skänka allt jag äger och har till Myrorna.

Bitcoin är komplicerat och kursen går upp och ner. Kanske har jag nått vägs ände när jag inte ens lyckas att få min identitet verifierad hos en handlare. Det är inte heller på många ställen Bitcoin accepteras. Min frisör och möjligen ett flygbolag plus en bar i Berlin, det är vad jag har att spela med.

Å andra sidan är det lättare att skänka och ge bort, men vad är det då jag ger bort? Böcker, fast jag vill helst ha läst dem. CD-skivor men även där vill jag ha lyssnat på dem och bara det tar tid. Läsningen tar förstås mer tid än lyssnandet. Ibland blir det också kläder.

Så ser alltså problematiken ut och den kanske kan tyckas löjlig för en oinvigd, men en hazardspelare tror jag förstår mig, och kanske också en van bibelläsare som kan sitt evangelium...

Av Arne - Måndag 13 maj 18:34

Sitter jag på höga hästar? Ja, kanske. Fast nu handlar det ju inte om ett tornerspel utan livet här och nu. Den moderna tolkningen handlar om att man uppfattar sig vara viktig och inte lyssnar på andra.

För min del har jag ett intresse av att ta reda på lite mer än vad folk i allmänhet tror och tycker. I unga år ville jag läsa Maos lilla röda och Adolf Hitlers "Mein kampf". Därav blev intet, men det blev i alla fall en trilogi om Adolf. Så blev det förstås Bibeln, som jag och hustrun läser dagligen.

Vad säger då Bibeln om "Höga hästar"? Ingenting skulle jag kunna säga, men närmast tror jag att lärjungarna kommer, då de börjar diskutera eller t.o.m träta om vem som skall sitta närmast Jesus i Himmelriket. Jesus tillrättavisar dem och menar att därom har de inte en aning...


 

Av Arne - Torsdag 9 maj 17:51

Nu är det klart. Det gick förvånansvärt bra att tala med kyrkoherden.

Frågan uppstod i vilken form som vi skulle samtala i. Men, det blev så klart i intervjuform med mig som utfrågare. När inspirationen tröt så var det lätt att spela musik.

Aborter var inte lätt att behandla, men vi diskuterade dilemmat med konfirmander som efter konfirmationen tar en paus. Ja, för hur länge?

Så ventilerade vi frågan om direktsändning. Det har vi i Trolhättans närradio, men då gäller det musikaliska önskeprogram. Men, kan sms vara intressant för kyrkoherden att besvara? Ja, tyckte han men inte ensam...

Av Arne - Tisdag 23 april 10:24

Jomen, så är det. Jag har bjudit in kyrkoherden till samtal i Trollhättans närradio med sändning den 13/5. Efteråt går det att lyssna på nätet f.o.m den 14.

Men, vad skall jag tala med honom om? Jag känner honom dåligt. I och för sig så hade vi igår en Emmausvandring till Rommele kyrka i strålande solsken. Då knaprade han in några poäng såsom varande väl förberedd inför vår lilla skara.

I normalfallet brukar jag bjuda på en kopp te före inspelningen. Det brukar vara avslappnande och det underlättar samtalet framför mikrofonerna. Men, Fredrik har inte tid till detta. Han måste vara med på ett personalmöte.

Jag undrar om de ämnen som jag tycker är intressanta attraherar honom. De unga som efter konfirmationen snabbt försvinner ur kyrkans gemenskap. Gemenskap? Blir det något sådant?

Det finns så litet eftersnack efter gudstjänsten och det mesta tycks vara inriktat på äldre och redan frälsta. Kaffedrickning kanske inte är prio för en tonåring.

Så har vi de riktigt olyckliga. De unga kvinnor som satsat på fel häst. Gravid och övergiven är inte roligt. Var finns kyrkan då? Bönen och Jesus närvaro är föstås det bästa. Men, om man glömmer att be och Jesus inte finns i ens liv? Då blir det väl lagen och kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp.

Tja, det är några ämnen som tål att begrundas.....


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se