Det här handlar om livsstil. Våra vänner sitter i exklusiva villor som är värda ett flertal miljoner. Är de rika? Ja, på papperet är det så, men ändå uppfattar jag dem som fattiga.

Hur kan det vara så? Jo, det handlar om  den sociala biten. När vi träffas för en lunch, så åker de bil till vårt möte, och därmed blir det inte en starköl till maten. Jag åker tåg och ogillar smaken av lättöl. Starköl i form av IPA brukar vara gott. Öl och annan form av alkohol i små till måttliga mängder underlättar samvaron.  

Förr så åkte vi på en som jag uppfattade det, social resa. Jag tänkte mig ett trivsamt besök i hotellets bar med möjligen pianomusik, och ett urval av drinkar och öl. Därav har det inte blivit så mycket. Ersättningen har varit whisky på någon av vännernas rum. Kanske billigare? I stället blev det för flera av vännerna en inköpsresa där priset för inköpt dryck stod i centrum.

Möjligen kan det handla om, att den som har ett hus eller en bostadsrätt står en risk när något går sönder. Då kan det handla om att snabbt få fram 100.000 kronor. För min del ringer jag fastighetsskötaren och får kanske på dagen en åtgärd utförd. Så  är det att bo i hyresrätt. Att bo i hus medför också att det är näst intill ett måste att ha bil. 

När jag var barn utgav Sparbanken tidningen "Spara och Slösa". Slösa levde loppan, och åt godis och drack läsk, medan Spara var förståndig och sparade slantarna till en skidutrustning. Slösa upplevde vi barn som rolig, och Spara som tråkig.

En annan aspekt på problematiken är, när Jesus träffar en rik man som gärna vill ha ett evigt liv. Jesus såg på honom och sa: "Sälj allt vad du äger och ge bort till de fattiga!"

Hur det gick sen? Ja, den spännande fortsättningen återfinns i Markus 10...

Det sista blosset är måhända icke taget för rökare. Det har länge sett mörkt ut med tanke på varningstexterna för risken att dö i hjärtkärlsjukdom och lungcancer. Men, allt vet vi inte än. Är det tobaken eller är det tjäran i cigaretterna som orsakar tumörer? Är inhalationer via munnen det optimala?

Jag har roat mig med att läsa två kapitel i "La diva Nicotina" av Iain Gately, en faktabok om rökningens  ursprung i sydamerika och en analys av cigarettillverkarnas kamp för att behålla rökarna bland annat.

Iain menar att för tusentals år sedan upptäckte indianstammar tobaksplantan i djungeln och undersökte dess effekter på dem själva. Man rökte tobaken, man sniffade den, man smorde in sig med tobaksoljan, man tuggade den, man blåste även röken över säd och livsmedel, som ett desinfektionsmedel. Man införde den sedan som riter mellan stammarna. Kort sagt man testade tobaksplantan och fann positiva egenskaper utan att förstå hur, eller varför det blev så. Spanjorer och portugiser som erövrade landet anammade sedvänjan, och överförde den till Europa. Men, inhalerade indianerna tobaksröken via munnen? Den frågan besvarar inte Iain Gately.  

Nu vet vi att den viktigaste ingrediensen i tobak är nikotin. Nikotin binds i kroppen till reseptorer i nervsystemet där hjärnan är viktigast. Att dra in röken i lungorna, och sedan transportera den verksamma beståndsdelen nikotin till blodet, för att den sedan får gå in i hjärnan, ter sig för mig som en besvärlig omväg. Dessutom orsakar den sjukdom i både lungor och hjärta.

En rakare väg är förstås att den får gå via näsan till hjärnan. Då upplevs också aromatiska lukter från tobaken som förstärker lustupplevandet.

Varför slåss jag då för att tobaken återigen skall få användas? Jo, det finns en grupp som är helt begeistrade i rökning. De schizofrena! De röker så att fingertopparna gulnar. Troligen handlar det om tobakens positiva egenskaper som ökad koncentrationsförmåga och ökat välbefinnande.

Vår vän Jesus ställde sig positiv till en helt annan substans. Jag tänker på alkohol och bröllpet i Kana. Här handlade det om vin som lättade upp stämningen och välmåendet...

Tre förvaltare hittar du i Nya testamentet Lukas 19. Intressant läsning om hur man förvaltar sina pund!

Jovisst, mycket är ju bra med vårt nuvarande politiska system, men som oppositionen påpekar, så visst finns det svagheter. En svaghet som jag tänker på är det kortsiktiga tänkandet bland politiker. Det handlar om att vinna nästa val! Mot den bakgrunden prioriteras vissa frågor som är bra för partiet, men är det bra för Sverige och för våra barn? Kanske inte ens i ett tioårsperspektiv. Jämlikhet och demokrati är modeord som kanske kostar mer än de smakar.

Det jag efterlyser är ett långsiktigt tänkande. Ett slags förvaltarskap där man ser Sverige som ett land med resurser och ett land som vi ärvt av våra ibland fattiga, men ack så strävsamma mor och farföräldrar. ett land som tidigare hanterades ibland uselt av styrande kungar, stundom också bra av vissa.  

I och med rösträtten blev det annorlunda. men blev det så mycket bättre? Vår höga levnadsstandard handlar mest om, att vi slapp första och andra världskriget. Så har vi förstås den tekniska utvecklingen att tacka för, som även hjälpt Europas övriga länder till ett lyft.

Men, vår välfärd har ett pris, och vem betalar för det? Vi har till visss del tömt jorden på en ändlig resurs. Jag tänker på oljan. Skogarna och framförallt regnskogarna skövlar vi. Och, vem tänker på de försvarslösa djuren? Nej, priset betalar inte vi, möjligen våra barn.

Vad vi behöver är ett nytänkande. Kanske i form av ett förvaltarskap. Dugliga människor med kompetens och vilja och energi som drivs av ett socialt patos, kan leda oss. Personer som kan fungera länge i det politiska klimatet. Sådana som tål motsägelser och som står ut. Kanske t.o.m i 40 år.

En person som jag menar uppfyller ett sådant krav är Greta Thunberg. Hon har slagit världen med häpnad. Inte ens Donald Trump har kunnat avfärda henne, fast han försökt. En annan person som behärskar ett helt annat område är Andrs Thornberg, vår nuvarande polischef. Han tycks också ha kvalitéter utöver det vanliga.

Min tanke är att man ger dessa personer mandat att sitta 40 år i regeringssällning oavsett vilka andra partier de får regera med. För Gretas del skulle hon betyda mycket för våra klimatmål, men också för hur skogsbruket skulle se ut för att inte tala om vår energiförbrukning. Beträffande Anders Thornberg är jag glad för hans insats som rikspolischef, och med tanke på hans bakgrund skulle han också vara kandidat för en långvarig insats på regeringsnivå...

Nu är det något av kris i Sverige. Statsministern är återvald, men han har ett svagt regeringsunderlag. Plötsligt blir den kommande budgeten framtidens stora knäckfråga.

Är då budgeten den viktigaste frågan att lösa i framtiden?

Jag är osäker och vill lyfta fram en helt annan problematik. Lidandet! 2020 begicks i Sverige 124 mord. Om man ser på antalet sörjande vid en begravning, kanske det är 20 eller 30 som är där. Låt oss säga att det är 50 personer som sörjer brottsoffret. Det blir på ett år cirka 5000 personer och på 10 år 50.000 personer. En problematik som våra politiker inte tycks bry sig om.

Den större andelen av de 124 som dör är män, ofta med gängkriminell bakgrund. Vårt rättsväsende är underdimensionerat för att sätta stopp på detta våld som eskalerar. Sekretess råder, så det ärinte lätt att få någon vettig information om vad som händer. Det blir få fakta och mycket gissningar.

Något som jag saknar är, hur den äldre generationen invandrare ser på situationen. Är man nöjd som far till en son som ljuger, och ägnar sig åt kriminell verksamhet och har det gott ställt? Kanske när det gäller familjen Ali Khan. Men, kan det vara så att denna familjs livsstil är udda för många arabiska familjer? Svårt att veta.

Det vore gott om bland alla forskningsprojekt som florerar, ett antal intresserade personer med hjälp avtolkar och trygghetsstöd kunde belysa detta område. Förhoppningsvis med elevant social kunskap kunde mord och misshandel minska, och ökad öppenhet uppnås i utsatta områden.

Att rädslan är stor i utsatta områden har polisen efrarenhet av. Tystnadskultur råder. Det vore bra med en bas, något fast, att förlita sig på: som Jesus, när han talade till lärjungarna under stormen, och sa - "Varen inte rädda!"

  Att ångra sig är svårt. Först får man ju erkänna att man gjort fel. Extra svårt blir det att erkänna för någon annan att man inte gjort rätt. En del människor lever på en livslögn. Det kanske har blivit det enda eller bästa sättet att överleva. Förr eller senare står de nog på fel sida lagen.

När det gäller den grova brottsligheten slås jag av, att det är få eller ingen som erkänner ett brott. Det kostar samhället en del att få fram DNA, och att ägna sig åt telefonavlyssning. Så har vi politiker som inte tycks vara så benägna att underlätta för polis och åklagare. De som verkar vinna på nuvarande situation är troligen försvarsadvokaterna. En brottsling som inte erkänner kan överklaga sin dom, och försvarsadvokaten får ytterligare arbetsuppgifter och förtjänster.

En person som ångrar sitt brott är rena kassakon för samhället. I bästa fall skulle han kunna skrivas ut från fängelset direkt och minska samhällskostnaderna. Problemet är förstås att systemet skulle kunna missbrukas.

Att ändra ett system låter sig inte lätt göras. Det finns vinnare och förlorare som slåss om makten. I det här fallet tror jag att brottsoffren väger lätt. Samhället verkar istället att inta en åskådarroll åtminstone när det gäller de kriminella gängen.

När det gäller social skolning har det fordrats cirka 20 år av uppfostran innan vederbörande blir en utmärkt medborgare. Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå att det är en utmaning för invandrare att klara detta mål...

För Paulus, för 2000 år sedan, fanns en ångertid.Det var när han fick möta Jesus och blev blind under tre dagar. En tid av reflexion och att inse att det fanns en annan som var starkare än honom...

Skulle jag våga mig på att översätta detta i vårt rättssystem, vore det att låta den åtalade få börja med tre dagars fasta i häktet, och ingen försvarsadvokat... 

  Makt är det minsta jag har, skulle jag kunna säga. det har i alla fall inte intresserat mig. Ekonomi däremot intresserar mig.

Nu på min ålders höst är det möjligen något annorlunda. I den samtalsgrupp jag är med i har ordförande av åldersskäl tackat nej. Jag övertog hans roll då jag var intresserad av den fortsatta verksamheten och det vore tråkigt om vi inte skulle fortsätta att träffas.

Så blev det att jag nu är sammankallande till möten och har genomfört sådana via telefon under drygt 10 gånger under våren. Det är Conference call.com som står för den tekniska biten. alla åtta medlemmar verkar vara nöjda med arrangemanget och vi har nyligen haft ett fysiskt möte som avslut.

Men, nog är det så att viss makt har jag haft. Jag tänker på när min hustru blev gravid för 50 år sedan. Hon frågade då: "Tycker du att vi skall behålla barnet?" Självklart svarade jag ja! En sådan gåva får man kanske aldrig mer. Förlossningen gick också bra, fast sonen fick förlösas med sugklocka då han hade navelsträngen runt halsen.

Verklig makt tror jag handlar om liv och död. Då blir det på ett annat plan, och det blir intressant när Jesus menar att han inte har någon makt, utan det är genom bönen till Fadern som önskemålet infrias. "Be så skall ni få", står det i Matteusevangeliet...