Att hamna i finkan gör inte brottslingen glad, men det skulle kunna vara en vändpunkt.                  Så som det nu är, verkar det vara ett slöseri med skattemedel. I och för sig blir försvarsadvokaterna glada. De får ju arbetstillfällen. Speciellt om den åtalade nekar till brott och vill överklaga.

Vändpunkten skulle förstås vara, om den åtalade ångrar sig och erkänner    brottet och dessutom vill gottgöra de brottsoffer som lever. Fast det verkar inte som, att rättssystemet uttrycker någon tacksamhet för ett erkännande. Ändå skulle ett sådant agerande spara resurser för samhället i form av både tid och resurser.

Hur göra, istället för att trava på i samma eller liknande hjulspår? Jo, det skulle möjligtvis vara så enkelt som, att ändra på straffsystemet och även fängelsetiden. Nu kallar vi påföljden för kriminalvård. Okay, allt är inte dåligt. Cirka 50% av mördarna mördar inte igen.

Men, det jag är ute efter är ett paradigm. ett skifte i hur man ser på brottslingen och hur man lämpligen ändrar hans beteende. För går vi till historien så är den tuff. Judarna på gammaltestamentlig tid kastade i grupp sten på syndaren så att han avled. I romarriket var korsfästning ett lämpligt dödsstraff. Vid mindre allvarliga brott fick mn ro på galärskeppen. I Sverige tillämpades förutom hängning även rådbråkning. Måhända allt detta för att avskräcka personer från att välja brottets bana. Men så, som genom ett trollslag, avskaffades dödsstraffet i början av 1900-talet hos oss.

Allteftersom har strafftänkandet luckrats upp. 1937 fick också fångar rösta. Man har även infört system för att fången skall var anpassad till ett liv efter strafftiden. Men, hur långt bör man gå? 

Ett oprövat sätt att hantera problematiken med fångar, som inte vare sig ångrar sig eller accepterar sin dom, är fasta eller med andra ord, en svältperiod under kontrollerade former. Detta innebär, att man är utan fast föda ett helt dygn eller flera dygn i sträck. Men, att få i sig vatten är förstås ett måste ur överlevnadssynpunkt.

Vad vinner vi då på att införa en sådan påföljd under fängelsetiden? Jo, fastan innebär en viss psykisk förändring. Den är inte behaglig, men den är inte heller farlig. Åtminstone om man håller sig till max 40 dygn eller kortare.

Hur får man då veta om fasta är en effektiv behandlingsmetod? Jo, genom att ställa fastegruppen mot en grupp som inte får någon sådan behandling. För övrigt bör grupperna vara så lika varann som möjligt.

Målgruppen för fatandet bör vara fånga som utsatt andra för tortyr, mord, misshandel, människorov, våldtäkt eller liknande integritetskränkande och föraktfulla handlingar. 

Min erfarenhet av fasta är att den gör en slak och orkeslös. Det finns inte längre någon explosivitet i ens agerande. Man kanske räknar timmar tills den är slut. För den överviktige är det snarast hälsovård som vi diskuterar. För diabetikern är det ett olämpligt alternativ.

Lyckas man införa detta i kriminalvården kan det vara lämpligt med utvidgning av fastan. Att fasta en vecka eller två utgör inget hinder, så länge man förser sig med vatten. Jesus fastade 40 dagar och 40 nätter för att stärka sig inför sitt möte med Djävulen.

Livshotande tillstånd uppstår om man fastar längre än så. Det har man belägg för. På Irland beslöt sig fem fångar, som var dömda till livstids fängelse, för att fasta. Ingen hindrade dem. Vatten fick de, och levde gjorde de, till ungefär 55 dagar efter senaste måltiden med fast föda...

Ja, ibland är det svårt att välja. Bör jag skriva om min vän Bengt eller om Olle? Jag skriver om båda.

Bengt är min vän på det lokala planet. han är 92 år gammal och har jobbat som medicinläkare tidigare. Han är gift och har flera barn. Cyklat har han gjort tills han blev 90. Så har han hjälpt til i kyrkan tills synen blev ett alltför stort problem. Och, så har han lett en cirkel på Medborgarskolan som han har kallet "Samtal om religion".

Det intressanta med Bengt är, att han började fundera, när han var omkring 40, på livets mening. Hans far var teolog, men fadern påverkade inte barnen på något sätt i religiös riktning. För Bengts del handlade 40-årskrisen om, att han uppnått allt i livet som han strävat efter. Ett bra jobb, familj, villa, och god ekonomi. Jaha, och sen då?

Då blev det för Bengt att börja läsa Bibeln, för att kanske få svar på sina frågor. Han läste varje dag, och tyckte i början att det inte gav så mycket. Men, efter ett års läsning tyckte han att det var intressant och sedan dess har han läst dagligen, plus diverse bredvidläsningslitteratur,och får beskrivas som kunnig.

Så över till Olle Svensson som är pensionerad ortoped. Det intressanta med honom är att han i Läkartidningen skriver om streckkoder, som han uppfattar som en nyckel till framgång. Han imponeras främst av välskötta företag som exempelvis SAS, SJ och H&M som använder streckkoder kopplade till både inköp, ekonomi och lagerhållning.

Vården, Polisen, Skattemyndigheten och Arbetsförmedlingen har det svårare. Problemet här handlar om det legala tvånget; att beakta personlig integritet. Detta medför att informationsutbytet försvåras. För vårdens del blir det också ökad belastning i form av dubbeldokumentation.

Nej, Olle tycker att man bör luckra upp en gammaldags IT-lagstiftning, till gagn för samhället och som sidovinst göra det svårare för gängkriminella och välfärdsbrottslingar, som hackar sig in i systemen.

På Jesu tid var det annorlunda. Ingen talade då om personlig integritet. Hade man något att dölja, handlade det troligen om någon synd man hade begått, och då blev åtgärden, att be om förlåtelse...

Jodå; visst är det så, att jag så gott som dagligen ber en morgonbön. Företrädesvis på toaletten, där jag får vara ifred. Jag inleder med att tacka för nattsömnen och miktionen och kanske något annat. Sedan ber jag följande:

Fader, tack för din Kärlek, Omsorg och Nåd. Tack också för att du sände din son Jesus  Kristus till vår värld, och för att Han fullföljde sitt uppdrag., enligt Din vilja, och för att Han dessutom gav oss en Hjälpare, och löftet: "Jag är med er alla dagar intill tidens ände".

Kommentarer: Jesus svarar lärjungarna när dom undrar hur dom skall be. Han rekommenderar Fader Vår och anger därmed också hur Gud bör tituleras, och att vi får betrakta oss som Guds barn och tillhöra Hans skapelse. Själv ser sig Jesus helst som en vän till lärjungarna.

Denna bön har Tack som form, och tacksamhet genomsyrar morgonbönen. Bönen är kortfattad, och kan också ses som en trosbekännelse. Att den är kortfattad ser jag som ett pluss och därmed lätt att använda. 

Därefter ber jag som vanligt, d.v.s för dagen, för mina närmaste, släktingar och vänner. För detsom skall hända, och för de som jag har svårt för, och de somjag har misslyckats med. Till slut ber jag också för mina fiender...

När är det natt? En så enkel fråga fick mig, att ta till Google. Svaret är: När solen går ner! Frågan har komplicerats av att vi talar om morgon och kväll, för att inte tala om gryning och skymning.

Nattvarden bör således intas, när det är mörkt.

Varje Söndag i vår församling erbjuds Nattvarden på förmiddagen cirka 11.45 Vad är det då som erbjuds? Jo, en enkel måltid. Jesus bjöd på bröd och vin. Till Hans minne har vi firat Nattvard i ungefär 2000 år, men under pandemin skedde en förändring. Kanske beroende på sjukvårdens tillkortakommande och kyrkliga ledares rädsla.

Därför erbjuds numera alkoholfritt vin eller möjligen fruktjuice. Brödet liknar inte heller det osyrade bröd som judarna har ätit sedan uttåget ur Egypten. Det är numera laktosfritt, lika med att laktos d.v.s mjölksocker saknas.

När det gäller drycken har det hävdats från prästerligt håll, att anledningen till det alkoholfria vinet skulle vara, att det i församlingen finns nyktra alkoholister som lätt skulle kunna få ett återfall om de tog en klunk av äkta nattvardsvin.

Slutsatsen blir att alla vi, som önskar Nattvard betraktas som nyktra alkoholister, och dessutom, att vi är laktosintoleranta.

Det vore ju ganska enkelt att ha två stationer. En station för friska församlingsmedlemmar, och en för de som anser sig sjuka eller tillhöra en riskgrupp, och därför önskar ett alternativ. Detta förslag anses dock inte gångbart då vissa personer tros kunna känna sig utpekade.

Nej, Nattvarden bör intas på natten. Kanske klockan 19 på Torsdag eller Fredag kväll. Gudstjänst kan man med fördel ha som tidigare på Söndag klockan 11. Det viktiga i Nattvardsfirandet är ju, att minnas Jesus och få del av den gemenskap som Han eftersträvade. Lämpligen intas Nattvarden av de sittande vid ett bord, och serveringen utförs av en präst. Önskvärt antal gäster: Tolv...

Ukraina behöver hjälp till sitt försvar mot Ryssland. Man ber om vapen och ammunition. Den hjälp som hittills erbjudits består till stor del av ekonomiska sanktioner mot Ryssland.    Många länder medverkar i sanktionerna. Samtidigt kan Ryssland ändå sälja både gas och olja till Indien och Kina.

Bofors tillverkar för Sveriges och Norges räkning Archer. Archer är ett artillerisystem som är rörligt och kan laddas bland annat med granater. Det är ett modernt system som kanske kan betraktas som förstklassigt.

Kan vi då skicka detta artillerisystem till Ukraina? Ja, det tror jag vi skulle kunna göra om inte vår försvarsminister Peter Hultqvist i princip säger nej. Han menar, att om vi skickar 12 Archer till Ukraina så har vi endast 12 stycken kvar till vårt eget försvar. Men, är det icke så, att vi förvaras redan nu av ukrainska soldater, och detta t.o.m gratis. Borde vi inte då vara tacksamma , och uppmuntra och underlätta dessa soldaters kamp.

Nu, i skrivande stund noterar jag, att årets val pekar på en borgerlig seger. Förhoppningsvis bra för Ukraina, men än så länge är inte segern vunnen. På plussidan noteras också ukrainska frmgångar, trots bristen på Archer. På minussidan, att president Putin öppet deklarerat möjligheten, att ta till kärnvapen. Intressant är att folk börjar fly från Ryssland. Först har det varit intellektuella, men nu är det mest unga män, som riskerar att bli inkallade. Hela tiden blir det nya komplikationer.. Nu senast läckorna på Nordstream.

Har då Jesus något att säga om den problematiska situationen? Jovisst, är det så att Han har. Böner hjälper säger Jesus. Bulta så skall dörren öppnas...

I min barndoms Kåhög fanns det en uppdelning. Pojkar lekte för sig och flickor för sig. Vi pojkar spelade mest fotboll sommartid. Vintertid blev det hockey. Flickorna i unga år lekte med dockor och dockvagnar, och hade sina flickrum som gärna gick i rosa. Och, så noterade jag att flickor visste mer, speciellt om puberteten.

Sådan var min uppfattning, och den har en poäng. Flickor förberedde sig på vad som komma skulle. detta att bli med barn, och att gifta sig. För dem kom inte graviditeten som en obehaglig överraskning, och om den gjorde det, så rodde dom det hela iland. Samhället ställde upp med mödravårdshem och barnhem och annat stöd., jämväl med barnbidrag och underhåll från barnafadern. Sjukvården var informativ och stödjande. Abortsiffrorna en sjundedel av dagens.  

Då handlade det mycket om kärlek. I dagens skola verkar det mest handla om sex och samlevnad. Från dåtidens kristna värderingar till dagens sekulariserade. Finns det då något hopp?

Ja, naturligtvis. Hopp finns det alltid, men det tycks vara svårare för de som önskar en långvarig relation. Frestelserna blommar och mycket handlar om en quick-fix.

Tiden tror jag spelar roll. På den tiden tog det låång tid mellan beslut och handling. Idag är det bara en knapptryckning mellan alternativen. Varför så bråttom? Det vore ju bra med kunskapsinhämtninginnan beslut fattas.

Tidigare fick mannen ett ekonomiskt ansvar för de barn som han satt till världen. Då handlade det mycket om blodprov, och ofta för honom möjligheten att undandra sig ansvaret. idag ser det annorlunda ut. Ytligt sett har ansvaret välterats över på kvinnan. Staten går fri.

Är det icke så för kvinnan, att om hon i en penibel situation får beskedet att hon är gravid, kan hon uppfatta detta negativt. Kanske utvecklas det hela till en kris.  Allt skall bestämmas då fort, och kanske saknar hon stöd. Det är lätt att säga nej när hon helst av allt vill säga ja. Är det så handlar det om en krisraktion, och då bör hon få behandling för detta, och det tar sin tid. Först därefter är hon kapabel att rätt bedöma sin situation.

Så finns det förstås saker som blivit bättre. Samhället vräker ju sig i ett överflöd.

Vad säger då Jesus i detta dilemma. Jo, "Älska varandra"...

Mord ter sig för de flesta av oss upprörande, eller till och med avskyvärt,  och orsakar en mängd tidningsskriverier. Oftast får man inte reda på så mycket om bakgrunden på grund av sekretess. Gängkriminaliteten skördar kanske 100 liv per år. Alla åker inte fast. Men, aktiviteten orsakar hos offren ett stort lidande och i vissa stadsdelar råder en tystnadskultur. Rädslan finnes. Åker man fast får man en försvarsadvokat och möjlighet att överklaga. Få erkänner brott. Konsekvensen blir vid fällande dom troligen livstids fängelse. Mja, livstid är 18 år och vid gott uppförande reduceras straffet till 12 år. Permissioner kan också förekomma. Är man ung får man ett mildare straff.

Polisen har till uppgift att utreda brott och har också ett våldsmonopol. Det handhas av den enskilde polismannen med omdöme och skicklighet. Att sänka kraven genom att godkänna lägre IQ till utbildningen , ter sig som ett vågspel. Det är ju illa nog att en ung man med Downs syndrom, som var leksugen, blev dödad av tre polismän.

Ordet "dumsnut" har en skämtsam innebörd. Låt oss hoppas att det förblir så. Men ack, det verkar gå åt fel håll. Nej, istället för att sänka kraven för att bli polis borde man höja dem för att öka kvalitén på polisarbetet. Man borde definitivt höja lönen och dessutom införa ett bonussystem, så att duktiga polismän fick ett erkännande. Dessa insatser borde förhoppningsvis få unga män att välja bort den kriminella och osäkra banan till förmån för polisyrket.

Finns det då andra instanser som har ett våldsmonopol? Ja, men inte i Sverige. Här har rättsvårdande myndigheter mandat på att utdöma frihetsstraff, böter och näringsförbud bland annat. Dödsstraff har minskat i många länder i världen till mestadels noll. I arabvärlden är det annorlunda. Förutom dödsstraff förekommer prygel medelst piskrapp. Påträffas man som misstänkt tjuv kan detta leda till amputation av handen som straff.

Förutom i arabvärlden noteras dödsstraff i Kina, Ryssland och Indien bland andra.

En annan form av dödsstraff är aborter. Då kommer man genast in på kvinnans rättigheter och även om barnet har ett människovärde. Med emfas har kvinnor hävdat rättigheten till sin egen kropp, men barnets kropp talar få om. Vad har då det ofödda barnet för rätt till sitt liv? Frågan har lösts på olika sätt. I Sverige har man satt en abortgräns vi vecka 18. Efter denna vecka har barnet fått sitt människovärde. Dessförinnan är det inget värt för samhället.

För närvarande aborteras omkring 35 000 ofödda barn i Sverige. För 70 år sedan på 50-talet låg siffran på 5 000 fall per år. Då hamnade  oönskade barn på barnhem eller adopterades bort. Samhället tog ett ansvar och brottsligheten jämfört med dagens var låg. Kanske vore det bättre på många sätt att återgå till det systemet. Det vill säga kvinnan får två läkarsamtal före tänkt abort. Istället för som det är nu, ett kuratorssamtal om hon vill.

Dessutom bör ju mannen, fadern, tillfrågas av myndighet. Så finns det oftast övrig släkt som man inte bör glömma bort.

Och, nog är det märkligt att de 35 000 oskyldiga får dö i tysthet, medan de 100 skyldiga verkar man värna om. Fast det här gäller ju för Sverige.

Vad Jesus säger är förstås inte oväsentligt: "Låt barnen komma till mig och hindra dem icke!" Mer i Markus 10...

Sveriges mäktigaste kvinna heter Amineh Kakabaveh. Så är det. Hon har bevisat detta inför Sveriges riksdag ett flertal gånger. Senast hon gjorde det, friade hon inför en fullsatt riksdag justitieminister Morgan Johansson från att fällas i ett misstroendevotum.

Morgan är Sveriges och socialdemikraternas justitieminsiter sedan 2014. Han är också inrikesminister sedan 2017 och blev ställföreträdande statsminister 2019. Han är således  betrodd med ansvarsfulla uppgifter inom socialdemokratiska partiet.

Men, oppositionen menar att han har misskött sitt jobb. Han har inte klarat av att hantera gängkriminaliteten och även blivit fälld i konstitutionsutskottet. Det påstås också att han har ljugit. 

Fortfarande några timmar före omröstningen var det oklart hur Amineh Kakabaveh skulle rösta. Hennes röst blev en utslagsröst. Det behövdes 175 röster som röstade ja för ett misstroende. Amineh lade ner sin röst. Så med endast 174 röster blev det inget misstroendevotum, och därmed får Morgan Johansson sitta kvar.

Amineh Kakabaveh är kurd och född i Iran. Hon har varit soldat i sitt hemland, men flydde till Sverige då hon i Iran riskerade dödsstraff. I sverige har hon anslutit sig till Vänsterpartiet, och sutti i riksdagen sedan 2008, men sedan 2019 är hon partilös, en så kallad "politisk vilde".

Den tredje parten i problematiken är vår statsminister. Hon är beroende av Amineh för att få igenom sin politik. Därför har hon gett Amineh löfte om att stödja en kurdisk motståndsrörelse. För att få igenom socilademokraternas budget är det också tänkbart att Aminehs röst behövs.

Troligen är det ett högt pris som Magdalena Andersson betalar. Men, det är månader till valet och folk glömmer, eller bryr sig inte, eller också har hon vunnit en så kallad Pyrrhusseger.

Den fjärde rösten att räkna med är Turkiets statschef Recep Tayyip Erdogan. Han sätter sig på tvären avseende Sveriges ansökan om Natomedlemsskap. Han betraktar den falang som Amineh stödjer som terrorister. Vid ansökan om Natomedlemsskap bör alla Natomedlemmar rösta ja. Därför är Erdogans inställning viktig för Sveriges och Finlands ansökan om Natomedlemsskap.

Till syvende och sist noterades att Erdogan inte motsatte sig ett svenskt Natomedlemsskap. Det finns dock förbehåll. För det första att vi häver vapenembargot mot Turkiet. Så krävs det också ett utvidgat samarbete för att motverka terrorism. Dessutom önskar Turkiet att få terrorister utvisade från Sverige till Turkiet.

En som lever farligt i detta läge är Amineh Kakabaveh. Magdalena Andersson lever också farligt, fast på ett annat sätt.

Så finns det personer från en annan tid; Jag tänker på Paulus i Nya Testamentet, som fick göra en kovändning. Interssant läsning är Apostlagärningarna kapitel 9...