Så är det dags för ånyo ett inlägg. Den här gången funderar jag på vårt rättssystem.

Att polisen gör ett bra jobb tvivlar jag inte på. Inte heller åklagarna. Juryn som består av politiskt tillsatta ledamöter är jag något tveksam till. Men, mest tveksam är jag till försvarsadvokaten.

Vad är egentligen hans uppgift? Att ha kontakt med den åtalade är ju gott och väl, men vad är hans mål med kontakten. Är det att den åtalade skall få ett så lindrigt straff som möjligt? Och, i så fall är alla vägar dit OK? Och, oh hemska tanke uppmanar försvarsadvokaten den åtalade att bedyra sin oskuld även om han är skyldig? Är lögn tillåtet?

Frågorna är många, åtminstone för mig som läst en del rättsreferat. Nej, jag skulle vilja ha ett annat system som bygger på ånger hos förövaren och nåd hos rättssystemet om det uppattas att den åtalade är sanningsenlig. Jag kan inte påminna mig att uttrycket "låta nåd gå före rätt har använts", i modern tid.

Ur kristen synpunkt vill jag minnas att man bör göra upp med in broder innan man dras inför rätta.