Det var på hemväg från Götalundens kyrka jag såg att något var fel. Sex rutor på stationen var krossade. Vi fortsatte uppför trapporna och hamnade vid övergången över spåren bakom fyra ungdomar, som gick och drällde. Mer av detta blev det inte utan hustrun och jag kunde passera ostört.

Nu under veckan får jag så läsa i ttela att polisen fått tag på en stöldliga som huserat i både Trollhättan och Uddevalla. Huvudpersonen är bara 15 år och har kunnat identifieras av polis via övervakningskameror och även samtal.

Ligan består av tio ungdomar. Det man åtalas för är bilstöld och olovlig körning samt ringa narkotikabrott. Dessutom har en tågvärd blivit hotad och personrån har skett i Uddevalla. Den bil som blev stulen krockade också och polisen kunde gripa fyra tonåringar.

Så bra, tycker jag, att det inte bara blev ett försäkringsärende och att polisen har agerat och också lyckats i sitt arbete. Så kan man förstås fundera över konsekvenserna och vilka domslut detta leder till.

I en annan tid och med ett annat uppsåt går det att läsa om i Gamla Testamentet. Det jag tänker på är när Gud blev vred på människornas ondska och förstörde både Sodom och Gomorra...

I 

 Så är det. Idag har jag bevistat en Högmässa där man talade om Regnbågsnyckeln. Det handlar om en certifiering för församlingarna att bli mer inkluderande avseende hbtq-personer, och det är ju bra , åtminstone vid ett ytligt betraktande.

Normen för vår sexualitet är ju ett heterosexuellt beteende. Kunde alla vara heterosexuella så vore samhället möjligen mer problemfritt.  

Den avvikande upplever oftast detta redan i barndomen, via föräldrarnas inställning och syskonens. I skolan kan en förstärkning ske via mobbning. Många maskerar sin läggning.

I vuxen ålder är förhållandet för den enskilde troligen bättre då den avvikande bättre kan läsa av samhällets reaktioner, och undvika personer som vill döma eller straffa. 

Att stå upp för den enskilde personen och ta avstånd från en påtvingad sexuell handling i form av våldtäkt, borde var självklart. Vitsen med Regnbågsnyckeln tror jag är i första hand att hålla i sär begreppen via ökad kunskap.

Det Jesus säger i NT är att skriften är felfri. Då tänker jag på hur Fadern såg på invånarna i Sodom och Gomorra och hur de missbrukade sin sexualitet. I Johannes 15 talar han om att vi bör älska varandra... 

Javäl, Turkiet är kanske inte det roligaste ämne att diskutera. Nu har man med stridsvagnar korsat gränsen mot Syrien,och det är ju inte första gången man gjort gränsöverträdelser.

I ett historiskt perspektiv noteras att Osmanska riket utgick från Turkiet och varade i 600 år. Turkarna lade framgångsrikt under sig det ena riket efter det andra på Balkanhalvön. Även i vår tid finns rester kvar. Då tänker jag på de islamska staterna i Nordafrika. Vitsen med invasionerna var att man betalade skatt till den turkiska överheten och de bästa jobben tillföll inte de kristna.

Stopp blev det först då turkarna förklarade krig mot Wien under 1600-talet.. Där led man sitt första nederlag. Det definitiva slutet blev det vid fredsslutet av första världskriget.

Det här tror jag handlar i först hand om brist på respekt, nämligen att utnyttja andra militärt svagare nationer. Även i vår tid tycks president Erdogan uppträda respektlöst ochhan tycks inte ha lärt sig av historien.

En som däremot visade respekt var Jesus och han behandlades också med respekt. Från berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn har vi mycket att lära...

Så är det äntligen klart!

Genom att gå in på webplatsen för Trollhättans Närradio kan man klicka på Arkiv. Väl där klickar man på 2019-10-07 och rubriken "Närhet - trygghet", så går det att lyssna på min intervju med Aina Corneliusson.

God lyssning!

Så är det åter dags för ett nytt 45-minutersprogram i Trollhättans Närradio. Denna gång handlar intervjun om en 87-årig dam och hennes kristna tro. Anledningen att jag valde henne är att hon för mig representerar en gudstro som ter sig äkta och möjligen också begåvad.

Det som jag tror blir intressant är frågan om Nattvarden och hur hon ser på att man inom Trollhättans pastorat numera bjuder på alkoholfritt vin. Inga alternativ finnes.

Så är det förstås intressant hur hennes liv som helhet har varit, nu som änka och flerbarnsmor. För övrigt ter sig min agenda som blank. Blir det problem så läggs det på en skiva.

,Musiken är ju ett kapitel för sig. Jag avslutar Spotify eftersom mitt bankkort löper ut inom kort, och då kan det bli problem. En liten lösning fick jag då vi besökte Röda Korset och min blick föll på en skiva som heter "I Guds famn". Inköpet kostade 5 kronor. De som sjunger är barn från Trollhättans församling... 

Ibland när jag sitter och ser på rapport blir det "too much". Jag reser mig och gör något helt annat. Då känns det bättre. Varje dag får vi stå ut med ett nyhetsflöde som är minst sagt trist.

För några dagar sedan lysnade jag på en sommarvärd som heter Carina Bergfeldt. Det intressanta med hennes program var att hon hade lyckats att ta sig igenom en förnedrande barndom och ändå lyckats att uppnå sina mål. Hennes far förtryckte henne och hennes mor och även hennes bröder. I vuxen ålder besökte hon fadern tillsammans med sin dåvarande pojkvän och hennes bröder. Som vanligt blev det hårda ordväxlingar som slutade med att fadern kastade ut dem. Pojkvännen blev förvånad och ännu mer förvånad blev han, när han fick höra att efter fjoton dagar brukade syskonen ringa upp fadern. Varför det, undrade han, varför väntar ni inte till dess att han ringer upp? Syskonen lyssnade på detta och ringde inte upp. Nu har det gått tio år, och de har fortfarande inte hört något från fadern.

Att lyssna på någon som vill en illa är tveksamt. Då vill det till, att kunna ha mod eller kurage nog, att kunna säga nej. Det hade inte Adam och Eva i Edens lustgård. Det hade däremot Jesus då han mötte djävulen efter fyrtio dygns fasta. Jesus tackad nej till hans hans förslag och bad honom sedan vika hädan...

Så blev det Åmål igen. 

När vi lämnade järnvägsstationen och började gå mot vårt hotell möttes vi av en märklig syn. På gatan låg ett flertal ungdomar och ryckte och drog i viltväxande grästorvor som stack upp mellan gatstenen. Några attackerade ogräset med enkla verktyg. Ingen hade någon form av maskin och ej heller svedde man gräset med låga. Inte heller luktade det av ättika.

Det fanns en ledare för gruppen, som mest tycktes bestå av invandrad ungdom. Min gissning är också att bakom initiativet låg Åmåls kommun.

I mitt tycke uppfattar jag att det från kommunens sida verkar var att lovvärt alternativ. Att sysselsätta ungdomen och att göra det i ett lag är det bästa. Sedan får jag förstås hoppas att det utgår en ersättning för utfört arbete.

Det har gått trögt med det vi kallar integration av främmande folkslag i vår kultur. Vad det nu kan bero på. Främlingsfientlighet? Likgiltighet? En benägenhet att tysta lokala initiativ?

Att invandringen har skenat på senare år gör att vi får bestämma oss hur vi skall se på den. Vi får inte glömma att de flesta invandrare är schyssta och bör behandlas därefter...