Så kul det var, att göra en resa på egen hand, eller rättare sagt att fira vår 27- åriga bröllpsdag i Åmål. 

Det ringdes och bokades och jag hamnade i London till att börja med. Det blev alldeles för svårt att på engelska få receptionisten att förstå, att Best Western hade ett hotell i Åmål. Hur bokstaverar man ett Å på engelska? Jag gav upp.

Vi kom i alla fall dit och vi fick bröllopssviten t.o.m Så förväntningarna var stora när vi efter 15 öppnade dörren med nyckelkortet. Men, sängen var obäddad! Minförsta tanke var att det var fel rum. Som tur var så uppenbarade sig städerskan och efter en halv timme kunde vi ta rummet i besittning, så som åtminstone jag ville ha det.

För övrigt är Åmål en vacker stad och har en förstklassig restaurant som heter Solsidan. Att resa dit tog bara en timme med tåget från Trollhättan.

Det här med rummet är förstås en bagatell men i ett vidare perspektiv handlar det om avtal, och avtal bör hållas. I massmedia hör jag så gott som dagligen om brutna löften. Det verkar vara få människor som klarar av att inte bryta ett löfte. Kanske man bör vara gudomlig för att klara det...

Egentligen trodde jag att detta skulle vara något av en triumf. Att bidra till koldioxidproblematikens lösning. Men ack, Nilen som jag trodde vara ganska så outnyttjad som vattenresurs, är inte detta längre. Man har inte legat på latsidan utan använt Nilens vatten till konstbevattning. Den minskning av koldioxidinnehållet som jag hoppades på, är redan uppnådd. Poäng till egyptierna.

Mitt sökande har ändå givit frukt. Så kan jag meddela att kodioxid är en luktlös och färglös gas som är tyngre än luft. I atmosfären ligger den på promillenivå. I haven omvandlas den till kolsyra och sänker det basiska saltvattnets pHvärde.

Åter till Egypten.

Egypten ingår i den arabiska kulturen och kan också ta åt sig äran för att vi skriver våra siffror som vi gör. Varifrån har vi fått våra siffror: 1, 2, 3 o.s.v.? Jo, från araberna! Tack, och farväl till de romerska siffrorna!

Så finns det förstås ett minustecken, och det är när det judiska folket i förkristen tid hölls fångna i 400 år i Egypten, innan Mose kunde vägleda dem genom Röda havet...

Det pågår en dragkamp i mitt inre. Skall jag fortsätta att satsa på Bitcoin eller skall jag skänka allt jag äger och har till Myrorna.

Bitcoin är komplicerat och kursen går upp och ner. Kanske har jag nått vägs ände när jag inte ens lyckas att få min identitet verifierad hos en handlare. Det är inte heller på många ställen Bitcoin accepteras. Min frisör och möjligen ett flygbolag plus en bar i Berlin, det är vad jag har att spela med.

Å andra sidan är det lättare att skänka och ge bort, men vad är det då jag ger bort? Böcker, fast jag vill helst ha läst dem. CD-skivor men även där vill jag ha lyssnat på dem och bara det tar tid. Läsningen tar förstås mer tid än lyssnandet. Ibland blir det också kläder.

Så ser alltså problematiken ut och den kanske kan tyckas löjlig för en oinvigd, men en hazardspelare tror jag förstår mig, och kanske också en van bibelläsare som kan sitt evangelium...

Sitter jag på höga hästar? Ja, kanske. Fast nu handlar det ju inte om ett tornerspel utan livet här och nu. Den moderna tolkningen handlar om att man uppfattar sig vara viktig och inte lyssnar på andra.

För min del har jag ett intresse av att ta reda på lite mer än vad folk i allmänhet tror och tycker. I unga år ville jag läsa Maos lilla röda och Adolf Hitlers "Mein kampf". Därav blev intet, men det blev i alla fall en trilogi om Adolf. Så blev det förstås Bibeln, som jag och hustrun läser dagligen.

Vad säger då Bibeln om "Höga hästar"? Ingenting skulle jag kunna säga, men närmast tror jag att lärjungarna kommer, då de börjar diskutera eller t.o.m träta om vem som skall sitta närmast Jesus i Himmelriket. Jesus tillrättavisar dem och menar att därom har de inte en aning...

Nu är det klart. Det gick förvånansvärt bra att tala med kyrkoherden.

Frågan uppstod i vilken form som vi skulle samtala i. Men, det blev så klart i intervjuform med mig som utfrågare. När inspirationen tröt så var det lätt att spela musik.

Aborter var inte lätt att behandla, men vi diskuterade dilemmat med konfirmander som efter konfirmationen tar en paus. Ja, för hur länge?

Så ventilerade vi frågan om direktsändning. Det har vi i Trolhättans närradio, men då gäller det musikaliska önskeprogram. Men, kan sms vara intressant för kyrkoherden att besvara? Ja, tyckte han men inte ensam...

Jomen, så är det. Jag har bjudit in kyrkoherden till samtal i Trollhättans närradio med sändning den 13/5. Efteråt går det att lyssna på nätet f.o.m den 14.

Men, vad skall jag tala med honom om? Jag känner honom dåligt. I och för sig så hade vi igår en Emmausvandring till Rommele kyrka i strålande solsken. Då knaprade han in några poäng såsom varande väl förberedd inför vår lilla skara.

I normalfallet brukar jag bjuda på en kopp te före inspelningen. Det brukar vara avslappnande och det underlättar samtalet framför mikrofonerna. Men, Fredrik har inte tid till detta. Han måste vara med på ett personalmöte.

Jag undrar om de ämnen som jag tycker är intressanta attraherar honom. De unga som efter konfirmationen snabbt försvinner ur kyrkans gemenskap. Gemenskap? Blir det något sådant?

Det finns så litet eftersnack efter gudstjänsten och det mesta tycks vara inriktat på äldre och redan frälsta. Kaffedrickning kanske inte är prio för en tonåring.

Så har vi de riktigt olyckliga. De unga kvinnor som satsat på fel häst. Gravid och övergiven är inte roligt. Var finns kyrkan då? Bönen och Jesus närvaro är föstås det bästa. Men, om man glömmer att be och Jesus inte finns i ens liv? Då blir det väl lagen och kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp.

Tja, det är några ämnen som tål att begrundas.....

Ansvar, vad är det? Inget att bry sig om. Ja, så kanske många resonerar, och definitionen är något krånglig.

För min del tänker jag i första hand på mitt eget ekonomiska ansvar. Jag betalar min restskatt även om den är i största laget. Så betalar jag hyran varje månad utom den månad då jag betalar restskatten.

Så är det mitt sociala ansvar. Att göra det nöjsamt för hustrun. Jag diskar, dammsuger och fixar bilen. På sommaren kanske jag klipper gräset på Flatön. Så betalar jag en del resor på nätet. Vintertid bjuder jag på en fjällstuga för sonen och hans familj, plus oss själva. Så går jag med till kyrkan på söndagarna. Andakterna i Trollhättans närradio prioriterar jag.

Att hålla mig i trim med Friskis & Svettis är måhända också ett ansvar, så att jag inte belastar sjukvården i onödan. Så ber jag förstås för nära och kära med förhoppningen att det må gå dem väl.

Det här låter inte så betungande. Finns det någon som slår mig? Många tror jag och framför allt en som offrade sig själv för andras skuld. Vem tänker jag på... 

I nordisk fornmytologi d.v.s före vikingatiden fanns det också en religion. Det jag tycker är intressant är, de tre nornorna som vävde livets väv. 

Den som kardade hette Urd och den som spann livets tråd hette Verdandi. Den tredje som kallades Skuld satt med en sax. Plötsligt kunde hon klippa av livstråden. Av vilken anledning vet jag ej.

Det kanske inte är så konstigt att kristendomen fick ett sådant genomslag på den tiden. Att studera judarnas historia i Gamla Testamentet gav ju en mycket mer mångskiftande bild av våra livsbetingelser. Att det sedan gavs ett hopp om att livet inte tar slut för alltid tror jag betydde en del, för att folk ville tro på kristendomen. Så betydde det förstås en del att kungarna vände våldet ryggen och lät döpa sig.

Gamla testamentet handlar om att göra rätt. Nya testamentet handlar om att det finns nåd för den som har felat...