Så är valet över, och vad blev det? Svaret är; ett oklart läge!!

Partierna är ändå som de är. Om jag får grovt förenkla, så är Vänsterpartiet ett missnöjesparti som ser klyftor mellan de rika och de fattiga i vårt samhälle. Att ta från de rika och ge till de fattiga  är slagordet. Retoriken präglas av avund.

Går jag så till Liberalerna och Centerpartiet, noterar jag deras illvilja att samarbeta med Sverigedemokraterna. De målar in sig i ett hörn, och de verkar rida på en högtstående moral. Deras agerande får mig att tänka på högmod.

Så har vi Socialdemokraterna som har suttit på makten i kanske hundra år. Det är svårt att lämna den ifrån sig. Jag förstår dem, men kanske bär deras inställning spår av girighet.

För Sverigedemkraternas del har de fått utstå mycket spott och spe under sina år som parti. De får klä skott för vad som hände i Tyskland för 80 år sedan. Likhetstecknet finns där. Inte undra på om där finns en vrede, fast allra mest handlar det nog om ett missnöje med tingens ordning i vårt samhälle.

Kvar blir Miljöpartiet och Kristdemkraterna som jag har svårt att klistra någon etikett på.

Båda tror jag strävar mot ädla mål, och kanske medför det att deras retorik blir mer lågmäld.

Här har jag listat avund, högmod, girighet och vrede. Detta är en del av de sju dödssynder som påven Gregorius utarbetade.

Hoppas det blir bättre i framtiden!

Innan vi går in på våra mål, vill jag först beröra Svenska kyrkans mål, som för mig ter sig något diffusa. Det är betydligt lättare, att säga vad Svenska kyrkan gör.

Det Svenska kyrkan gör är att döpa och konfirmera ungdomar till en kristen tro. Det har man sysslat med i cirka 1000 år, först i form av katolsk tro och sedan 1500-talet i form av protestantisk tro. Därutöver har Svenska kyrkan förmedlat stödjande samtal om tro även i biktform. Många äktenskap har välsignats i Svenska kyrkans form, och församlingens medlemmar har slutligen fått en hedervärd begravningsakt.

Mycket arbete i form av engagemang som barnverksamhet och ungdomsverksamhet har skett inom Svenska kyrkan. Inte sällan har man sett så kallade eldsjälar. Ett exempel på en sådan är Martin Luther, som på 1500-talet kritiserade katolska kyrkan, vilket medförde en splittring och att protestanismen föddes. Gustav Vasa införde så protestanismen i vårt land.

Det bästa exemplet på eldsjäl tror jag ändå är Paulus som byggde upp de första kristna församlingarna i bland annat Rom och Korinth. Paulus var visionär och hade en tydlig målsättning som han förmedlade i breven till de församlingar som han besökte. Han ville rädda människor til ett bättre liv och t.o.m ett liv bortom döden. Han visade prov på mod och försakelser för att uppnå sina mål. Någon form av välfärd i form av ett bekvämt liv var honom främmande.

Engagemang, vad är det för något?

Jo. det är ett franskt låneord med betydelse att helhjärtat gå in för något och att t.o.m "brinna" för det. I idrottsvärlden får jag ibland höra om ledare som brinner för sin uppgift.

Ibland stöter jag på någon som jag upplever som engagerad utöver det vanliga.

Härförleden åt jag tillsammans med några vänner på en golfrestaurant. När jag gick ut stod där en man på övningsgreenen och putte. Vädret var ju inte det bästa så jag började prata med honom. Jodå, han kämpade på och hade ett bra handikapp. Intressantast var att han hade gått ut på julafton helt ensam och gått sin runda.

Nyligen bjöd jag en granne på ett glas öl. Han berättade om sitt arbetsliv som startade som ekonom på en speditionsfirma på 1960-talet. Han var den ende som kunde engelska på avdelningen. Detta banade väg för ett jobb i London. Han sysslade med ett upplägg för rorofartyg. Det skötte han så väl att han fick jobb i USA, där han blev kvar i 23 år. Arbetsuppgiften var att skapa hamnar runt om i världen för att kunna ta emot stora containerfartyg. Trots tuffa arbetsuppgifter klarade han av att hålla ut i sitt äktenskap.

När jag läser Nya Testamentet så slås jag förstås av Jesus engagemang. Paulus engagemang är mindre känt men också imponerande. Först förföljer han judiska kristna, men i samband med att han miste synen i tre dagar, gjorde han helt om och blev en hängiven beundrare av Jesus Kristus. Han upplevde också ett stort stöd i sitt arbete som missionär. När umbärandena var som störst var hjälpen som närmast... 

Vem ber om förlåtelse idag?

Kort sagt - ingen! I dagspressen minns jag ingen. I TV möjligen Ebba BuschThor. På radion - ingen.

Jag får gå tillbaka ända till den tid då jag gick i realskolan. Då var det viktigt att be om förlåtelse. Gjorde man det inte kunde det handla om en fysisk bestraffning. Ändå kan jag tycka att det var det bästa med realskolan. Något värdefullt att bära med sig genom livet. Skall man ha ett toppjobb är det så viktigt med den etiska och moraliska känslan. 

Egentligen är det lätt att be om förlåtelse, fast det handlar förstås om att man är medveten om att man tillfogat någon skada, annars blir det knepigt. Begreppet förlåtelse bör ju inpräntas redan under barndomen. Har man syskon är det lätt att förstå vad det handlar om.

I min egen lilla värld kan jag sakna förlåtelsen om gamla vänner orsakar mig skada. Då kan det vara gott att få en sak ur världen med ett enkelt förlåt, och vice versa förstås. Komplicerat blir det förstås om motparten inte accepterar en ursäkt eller bön om förlåtelse.

I mina dagliga böner handlar det om förlåtlelse. Varför? Jo, av den enkla anledningen att Jesus, vår frälsare, poängterar att vi bör stå syndfria inför Fadern.

Mer om detta står att läsa om i Johannes kapitel 18...

Varför åka till Italien?

Ja, för min del handlade det som vanligt om pengar. Jag råkade se att en flygbiljett till Milano kostade 500 kronor. Jag hade också liggande en broschyr från klosterresor, och det blev som hand i handske. Med hustruns hjälp och hennes två väninnor fick vi till en resa på egen hand. Den blev t.o.m någon tusenlapp billigare än en ordinarie charterresa.

Saknade vi guide? Nix, vi gick på stadsvandringar med engelsktande guide. Vandringen varade en och en halv timme. Det tyckte vi var alldeles lagom.

Vi bodde enkelt hos Elisabetsystrarna i Rom. De talade enbart italienska men någon kunde engelska så öven det fungerade. Vi bodde två nätter i Rom, men vårt mål blev Florens dit vi åkte med tåg. I Florens bodde vi på ett andligt hotell och kunde besöka en katolsk mässa på söndagen. 

Det mest spännande var nog resorna till och från flygplatserna, för det kunde vi inte förbereda hemifrån. Till Rom åkte vi i en värstingtaxi och med en hastighet som kunde platsa i en James Bond film. Returresan ordnade systrarna med och det blev också en överraskning...

Dricks är en frivillig gåva, som under lång tid motarbetats i Sverige. Kanske av politiska krafter. Det har dock varit svårt att avskaffa den, speciellt då vi har en omvärld som har en annan inriktning. Således är dricks vanligt i USA och enligt min egen erfarenhet även från Indien och sydeuropa.

Att gå in på en toilett i Indien som svensk är annorlunda. Här möts jag av vänlighet och tvål och handduk trollas fram åt mig, till skillnad från övriga besökare i form av indier. Förväntan är uppenbar - dricks förväntas. Det handlar då förstås för mig att ge lagom mycket. Den indiska rupiern ligger lågt i förhållande till den svenska kronan, och det är därför svårt att ge för mycket. När hustrun och jag kom hem från vår resa hade  vi överskott av dollar vilket var ovanligt, men Indien är ett billigt land att leva i. 

Vår reseledare på Albatross var väl bevandrad i vår svenska oförmåga att ge dricks. För att vi ändå skulle vara komfortabla och inte bli illa bemötta, gav hon generell dricks för hela vår grupp på våra hotell eller när vi exempelvis fick åka ricksha. 

Vad får jag när jag ger dricks? Jo, ett vänligt leende och eventuellt ett litet tips som kan vara till stor nytta. Kanske en överrskning...

Idag är det annandag pingst. Förut var det en röd dag och för det arbetande släktet en vilodag. Nu är den måhända grå men på något håll firas det ändå gudstjänst.

Det är också hänryckningens tid, och många gifter sig vi pingst. Sommaren står för dörren och det är varmt.

Igår var jag i kyrkan och hörde på predikan om andens utgjutelse över församlingen. Det handlar om att vår gudom är treenig, d.v.s består av Fadern, Sonen ocn den Helige Anden. Kanske bör man vara konfirmerad för att veta det.

Som kristen kan jag tycka att det var lite roligt eftersom Jesus säger: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er." Så säger Han också: "Jag ger er inte det som världen ger."

Intressant, och något månne att tänka på.

Citaten är hämtade ur Johannesevangeliet.

Det är inte lätt att uppfostra barn, fast måhända roligt. Att se barnet göra framsteg är en lycka för föräldrarna. När barnet gör fel står man som förälder ut. Problem uppstår egentligen först när barnet aviktligt gör fel.

Då handlar det ofta om rivalitet mellan syskon. Barnet har kanske blivit fråntagen en leksak och vill ge igen för den smärta förlusten av leksaken har vållat. Ett nyp eller ett slag kan förekomma och då förstås gråt från den slagnas sida.

Föräldrarnas uppgift blir då att gå in och försöka utreda vad som hände. Oftast handlar det om förnekande och urskuldande från barnets sida. Att få fram ett erkännande att någon gjort fel är inte lätt. Ändå blir det en uppgift att få fram detta och även om möjligt ånger.

Ångrar sig förövaren kanske det t.o.m är möjligt att få fram en ursäkt eller en bön om förlåtelse. Går det, och ursäkten accepteras är friden och fröjden återställd, och föräldrarna kan pusta ut.

I den lilla familjen stå kärleken i centrum och det är kanske därför den är så bra. Hela tiden produceras nya individer som är sugna på att göra så bra ifrån sig som möjligt. Det har hela samhället nytta av...