Sverige har förändrats. Under de senaste åren har vi invaderats av tiggare som sitter utanför våra mataffärer.De flesta kommer från Rumänien, och är kvinnor. Etnisiteten är romer eller albaner. Tiggeriet har väckt irritation hos många men politiker har inte hittat någon lösning.

Det blir således upp till den enskilde att hantera frågan. För min egen del är lösningen att försöka att alltid ge något. Ett mynt och ett vänligt ord är receptet. Att bara gå förbi och titta bort känns för mig olustigt. Samtidigt noterar jag att ibland är det roligt att ge, då jag får en form av välsignelse eller ett leende och alltsomoftast tack. En krona avstår jag gärna och ibland fem kronor och någon gång en tia.

Avigsidan är de aggresiva och påstridiga tiggare som går omkring och t.o.m i vissa fall kan förfölja mig. Då är receptet att avstå. Så finns det mellanlägen där tiggerskan inte är nöjd med gåvan utan vill ha mer.

Det är som en politiker menade att fattigdom kan man inte lagstifta bort. Möjligen kan man påverka makthavare i Rumänien och Albanien att ta bättre hand om sina fattiga och respektera dem på ett bättre sätt.

Moral och etik är problematiskt. Troligen är det bästa att följa "den gyllene regeln" så som den formulerats av Jesus.