I mina tonår var livet något av en bergochdalbana. Ibland kunde jag vrida mig av skratt. Så skedde vill jag minnas, när jag såg filmen "I hetaste laget". Det var den tidens sexbomb, Marilyn Monroe som spelade mot Tony Curtis och Jack Lemmon. Det handlade om två män som klädde ut sig till kvinnor och hamnade i en damorkester. Bakgrunden var att de hade bevittnat ett mord utfört av maffian, och de försökte på detta sätt att undkomma maffians hämnd. Detta medförde en rad förvecklingar och dråpliga situationer. Filmen blev nominerad till flera oskarspriser, men fick bara pris för bästa kostym.

På sjuttiotalet såg jag "After Dark". Det var en dragshow som i och för sig var tjusig, men knappast något som jag drog på smilbanden åt.

Vad var det då som fascinerade mig så mycket i filmen "I hetaste laget"? Jag tror att det var den naivitet och oskuldsfullhet som präglade skådespelarna. De var unga och godtrogna och stod plötsligt inför stora problem. Så slutade det hela lyckligt och måhända kärleksfullt.

Nuförtiden hittar jag en paralell till mina barnbarn på fem och tre år, som är omedelbara och spontana i sin lek. Kanske för att de har en trygghet och de får allt de behöver. Än så länge, och väl är väl det, har de inte upptäckt lögnen.

Få människor behåller sin oskuldsfullhet upp i vuxen ålder. Det är måhända en konst att kunna behålla sin barnatro och att kunna gå i princip fläckfri genom livet. Det är mycket som lockar och många fällor att fastna i. Detta att gå en balansgång mellan sina egna behov och annans behov är inte lätt. Som vuxen har man en större förmåga att se konsekvenserna av sitt handlande, men också möjlighet att skyla över de misstag som man begått.

I ungdomen gick jag i realskolan. Den karakteriserades av disciplin och man fick visa respekt för lärarna. Det var en trygg miljö där våld ej förekom, möjligen med undantag av lärarnas eventuella bestraffningar. Så här i efterhand uppfattar jag oss som oskuldsfulla. Det var en pojkskola och sex var inte något stort samtalsämne. Vi var ganska så schyssta mot varandra.

På de danssalonger jag besökte var det i princip nyktert. Dansen stod i centrum och bekantskaper gjordes, men flickorna höll på sig.

Kort sagt jag var nöjd med min tillvaro och mitt känsloliv. Såvitt jag vet fungerade det  också väl för personerna i min omgivning. På den tiden var den kanske viktigaste personen min mor. Hon hade en evis som löd: "Låt inte solen gå ned över din vrede".

Nu finns det andra viktiga personer i mitt liv. Förutom mina nämaste vänner finns också vännen Jesus. Efter att ha läst de evangelier som handlar om honom, funderar jag på hans känsloliv. Hade han riktigt roligt? Någon sådan beskrivning har jag haft svårt att hitta. Tillfreds och nöjd verkar han ha varit under bröllopet i Khana, men det viktigaste för honom var ändå, att rädda oss från evig fördömelse. Därför kanske vi inte kommer honom närmare än i Johannes 11 kapitel:

Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig". När Maria hörde det , steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter henne i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom, kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre om du hade varit här, hade min bror inte dött". När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: " Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se". Jesus föll i gråt. Då sade judarna: "Se hur mycket hon höll av honom". Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnat ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?" Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror skall du få se Guds härlighet?" De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig." Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut!" Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sadetill dem: "Gör honom fri och låt honom gå!"