Det som vi har mest gemensamt är vårt språk. Vissa dialekter skiljer oss åt och kanske också nyanser i språket. Kvinnor tör måhända ha ett annat språkbruk än män och äldre mot yngre. IT har också format språket.

En del äldre förfasar sig över språkbrukets försämring och tar som exempel "Vart bor du?" och menar att det bör heta "Var bor du?" eftersom vart avser riktning och står för varthän eller vartåt. Vart har logiken tagit vägen?

Personligen ogillar jag när man dissar språket som när rosor blir till roser och trappor till trapper. Sällan hör jag någon som talar om kattor. Pappor har man inte gett sig på. Papper får ingen konkurrens.

Så kan jag inte blunda för alla dessa svordomar. Förr höll sig journalister för goda för att inte svära i massmedia. Det var då det. Svordomar har en tendens att vara nedsättande och det är knappast eftersträvansvärt, allraminst i skolorna. Det behövs heller inte någon förstärkning i form av en svordom. Det finns andra ord.

Så har vi vännen Jesus. Vad tyckte Han? Jo, Han säger att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej...Den exakta formuleringen kan ni hitta i Matteus 12.