Så är valet över, och vad blev det? Svaret är; ett oklart läge!!

Partierna är ändå som de är. Om jag får grovt förenkla, så är Vänsterpartiet ett missnöjesparti som ser klyftor mellan de rika och de fattiga i vårt samhälle. Att ta från de rika och ge till de fattiga  är slagordet. Retoriken präglas av avund.

Går jag så till Liberalerna och Centerpartiet, noterar jag deras illvilja att samarbeta med Sverigedemokraterna. De målar in sig i ett hörn, och de verkar rida på en högtstående moral. Deras agerande får mig att tänka på högmod.

Så har vi Socialdemokraterna som har suttit på makten i kanske hundra år. Det är svårt att lämna den ifrån sig. Jag förstår dem, men kanske bär deras inställning spår av girighet.

För Sverigedemkraternas del har de fått utstå mycket spott och spe under sina år som parti. De får klä skott för vad som hände i Tyskland för 80 år sedan. Likhetstecknet finns där. Inte undra på om där finns en vrede, fast allra mest handlar det nog om ett missnöje med tingens ordning i vårt samhälle.

Kvar blir Miljöpartiet och Kristdemkraterna som jag har svårt att klistra någon etikett på.

Båda tror jag strävar mot ädla mål, och kanske medför det att deras retorik blir mer lågmäld.

Här har jag listat avund, högmod, girighet och vrede. Detta är en del av de sju dödssynder som påven Gregorius utarbetade.

Hoppas det blir bättre i framtiden!