En vän är pålitlig och trofast. Honom eller henne kan man lita på. Ärlighet är självklart vänner emellan. Förekommer ekonomiska transaktioner betalas dessa punktligt och utan knot.

Nåväl, det här låter ju bra, men om vännen är opålitlig och glömmer vänskapen eller tar lätt på det här att vara pålitlig?

Sorry, då blir det en helt annan sitiuation, som kan liknas vid offer mot förövare.

Offret lider och får kanske dessutom försvara sitt agerande som då börjar handla om att värna sig själv. Det uppstår också en sorg över att ha förlorat en vän och i sämsta fall har man fått en fiende.

Förövaren då?

Det är troligt att förövaren inte ens förstår att han orsakat en skada. Att förlåta sig själv är lätt.

Hos våra börsnoterade bolag dyker frågan emellanåt upp. Då handlar det om trolöshet mot huvudman och är straffbart.

En verklig vän finns det? Ja, jag tror det. För egen del har jag haft tur.

För oss alla finns ytterst en vän som vill oss väl. En vän som vi kan be till, både i glädje och sorg. I glädje med böner om tacksamhet och i sorg i bön om hjälp. Den jag tänker på  är förstås Jesus!