Ansvar, vad är det? Inget att bry sig om. Ja, så kanske många resonerar, och definitionen är något krånglig.

För min del tänker jag i första hand på mitt eget ekonomiska ansvar. Jag betalar min restskatt även om den är i största laget. Så betalar jag hyran varje månad utom den månad då jag betalar restskatten.

Så är det mitt sociala ansvar. Att göra det nöjsamt för hustrun. Jag diskar, dammsuger och fixar bilen. På sommaren kanske jag klipper gräset på Flatön. Så betalar jag en del resor på nätet. Vintertid bjuder jag på en fjällstuga för sonen och hans familj, plus oss själva. Så går jag med till kyrkan på söndagarna. Andakterna i Trollhättans närradio prioriterar jag.

Att hålla mig i trim med Friskis & Svettis är måhända också ett ansvar, så att jag inte belastar sjukvården i onödan. Så ber jag förstås för nära och kära med förhoppningen att det må gå dem väl.

Det här låter inte så betungande. Finns det någon som slår mig? Många tror jag och framför allt en som offrade sig själv för andras skuld. Vem tänker jag på... 

I nordisk fornmytologi d.v.s före vikingatiden fanns det också en religion. Det jag tycker är intressant är, de tre nornorna som vävde livets väv. 

Den som kardade hette Urd och den som spann livets tråd hette Verdandi. Den tredje som kallades Skuld satt med en sax. Plötsligt kunde hon klippa av livstråden. Av vilken anledning vet jag ej.

Det kanske inte är så konstigt att kristendomen fick ett sådant genomslag på den tiden. Att studera judarnas historia i Gamla Testamentet gav ju en mycket mer mångskiftande bild av våra livsbetingelser. Att det sedan gavs ett hopp om att livet inte tar slut för alltid tror jag betydde en del, för att folk ville tro på kristendomen. Så betydde det förstås en del att kungarna vände våldet ryggen och lät döpa sig.

Gamla testamentet handlar om att göra rätt. Nya testamentet handlar om att det finns nåd för den som har felat...

Projekt Sahara eller Mission Impossible? Ja, jag vet inte vilket som är mest korrekt.

Hur som helst så handlar det om koldioxid, och de dystra prognoser som vi får höra om. Den utlösande faktorn till, att jag skriver det här, är den brasilianske presidentens utspel om, att bränna eller hugga ned regnskog till en yta motsvarande Västra Götaland. Vilket koldioxidutsläpp blir inte det?

För den oinvigde handlar det om fotosyntesen; att växter och träd tar upp koldioxid och i närvaro av solljus och vatten producerar syre under växtfasen. När de dör eller bränns upp sker motsatsen. Allt i en naturlig balans.

Balansen har vi rubbat genom vår konsumtion, under kanske 100 år, genom förbränning av fossila bränslen. Hur skall vi då reparera detta?

Lovvärda försök görs via elbilar och elcyklar och mer kollektivt åkande med tåg. Bensin och dieselmotorer har också blivit bränslesnålare. Men, räcker det?

Jag tror att vi får studera Sahara, världens största öken. Sahara har inte alltid varit en öken, utan för 2000 år sedan var den täckt av skog. Grundvatten lär också finnas där, och så har vi Nilen som ter sig som en outnyttjad resurs i sammanhanget. Så behövs det förstås också arbetskraft och inte minst en politisk vilja. Språksvårigheterna icke att förringa med de arabisktalande länderna i nordafrika.

Men, koldioxidhalten i vår atmosfär torde drastiskt minska om det gick att genomföra...

Ja, vad är det för skillnad? 

När jag googlar verkar levnadskunskap handla om hur man undviker självmord, och livskunskap är ett skolämne med tveksamt innehåll. Lärarnas åsikter verkar gå isär om ämnet livskunskap är bra eller dåligt.

För min del verkar det som att man går över ån efter vatten. Livskunskap finns ju redan i de etablerade världsreligionerna. Judendomen går, som bekant, tillbaka till åren före Kristi födelse och judarnas historia med fångenskap i Egypten. I kristendomen får vi ta del av Jesus kloka ord om kärlek. Hinduismen visar på en repekt för allt levande. Buddhismen tar upp njutningar och begär och dess mål Nirvana.

Att veta något om religionerna är förstås bra, men skall man få ut något av dem som livskunskap får man gå på djupet. Jag tror mer på det tidigare skolämnet kristendomsundervisning, än jag tror på det övergripande ämnet religionskunskap.

Att respektera våra nyanländas religion tror jag är ett bör eller kanske t.o.m ett måste. Jag tror det är svårt för dessa föräldrar att finna gehör för sin uppfostran i vårt liberala samhälle...

Ja, så har det hänt igen. Ur politisk synpunkt ett svek. Kanske också ett velande och ett sug efter att behålla makten. Då gäller inte längre de löften som givits inom alliansen. Det finns också ett smutskastande av gossen Ruda, eller åtminstone att hålla honom utanför det som är viktigt. 

SD framställs ju som farliga och kallas även nazister. Är en miljon svenskar nazister? Det låter som ett knepigt och osakligt påstående. 

Den franske filosofen Voltaire påstås ha sagt följande: "Jag delar inte dina åsikter men jag vill med näbbar och klor försvara din rätt att säga dem!" Ett i mitt tycke tungt argument för   demokrati. I Danmark och Norge tycks man klara en liknande problematik bättre.

Så kan man komma in på respekt och i bästa fall ett vänskapligt bemötande, men vägen dit verkar vara lång... 

För den som kollar på mjölkpaketen är Louis Pasteur måhända ett känt namn. Det är han som ligger bakom den ökade hållbarheten på mjölken genom pastöriseringsprocessen. Pasteur bodde i Paris i slutet på 1800-talet, där han bedrev sin forskning i mikrobiologi. 

Vad som däremot är mindre känt att han hade en assistent som hette Elie Metchnikoff som också bodde som gäst hos honom. Denne man var av rysk härkomst och var en skicklig forskare.Samarbetet fick dock ett abrupt slut för Elie då han en kväll vid hemkomsten såg ett brunt kuvert på sängen med ett ett meddelande: "Efter vad som hänt måste Dr. M. snarast packa och åka hem, LP"

Så blev det också. Metchnikoff återvände till Ryssland där han arbetade i några år. Därefter återvände han via Tyskland till Paris. Han fick Nobelpriset i medicin 1908 och blev sedermera forskningschef för Institut Pasteur.

Hur gick det då för pigan? Ja, det förtäljer inte historien. Jag hoppas att hon födde barnet och att Metchnikoff på något sätt tog sitt ansvar som far. Han återvände ju ändå till Paris.

Kan det vara så att utan kärlek, blir det inget liv?

Bara att definiera kärlek är inte problemfritt. Kanske är det lättare att tala om respekt och motsatsen respektlöshet. Brist på respekt menar jag har kolonialister visat vid intagandet av försvarslösa områden som öar i Stilla Havet. De som lidit mest har varit djuren. Ett flertal arter har försvunnit från vår jord. Närmast tänker jag på fåglar som inte kan flyga. Dronten på Mauritius är ett exempel.

När det gäller regnskogars skövling tycker jag det är närmast aningslöst och brist på konsekvenstänkande. Skövlar man regnskogarna försvinner många djurarter. I regnskogarna bor också infödingar som kanske aldrig haft kontakt med vår civilisation. Överlever de?

Kanske är det trots allt lättare att leva i en krigszon för oss människor. I ett vi och domtänkande är det förstås svårt, men även bland offren tror jag det finns kärlek och kanske en möjlighet att fly. Även ondskan har svårt att uppnå sitt mål.

Att kärleken segrar är förstås önsketänkandet, men skall den göra det får vi också tänka på konsekvenser. Att sex är skönt är sant för de flesta, men ibland blir det en konsekvens och den bör man stå för. Livet går vidare och bör gå vidare.

För oss kristna handlar det om att döden inte är definitiv. Inte om man följer Jesus och börjar med att tro på Honom och hans seger över döden! Det var förstås inte enkelt och Han ville inte heller lida så som han var tvungen att göra för att uppnå det mål som Fadern önskade.

Av en viss anledning började jag fundera på vad som är heligt inom kyrkan. Så klart att Nattvarden är det tänkte jag, och den bör man inte fuska med. Men, så tänkte jag att kanske är något annat heligare och då blev det "Den kristna tron". 

Allt bygger ju enligt Jesus på att man tror på honom. Att han har levt och att han tagit på sig de skulder eller synder som gör att vi inte får komma in i Himmelriket. Att vi inte dör på riktigt utan får leva vidare. Detta är fundamentet för oss kristna.

När föräldrarna döper sitt barn tror jag att detta är ett sätt att visa kärlek till barnet. Kanske är det den bästa gåva de kan ge. Så är det förstås viktigt med konfirmationen som ett tecken på att den unge har förstått vad det är att vara kristen, och att tacka ja till det.

Så har vi också det här med Nattvarden som är ett tillfälle för kristna att träffas och att utbyta tankar runt nattvardsbordet. Då serveras vin och bröd. Vin innehåller alkohol och då brukar man bli medelsam och kan ge och ta emot förtroenden i god samvaro. Så tror jag att Jesus ursprungligen tänkt. Själv säger han om bägaren eller kalken "Drick av den alla. Detta är mitt blod" om brödet säger han "Detta är min kropp".

En annan i mitt tycke helig handling är vigseln. Detta att man står inför Gud Fader, prästen och församlingen och lovar sin älskade trohet.

Mer om detta kan du finna i Apostlagärningarna 4 kapitlet...