Det här handlar om livsstil. Våra vänner sitter i exklusiva villor som är värda ett flertal miljoner. Är de rika? Ja, på papperet är det så, men ändå uppfattar jag dem som fattiga.

Hur kan det vara så? Jo, det handlar om  den sociala biten. När vi träffas för en lunch, så åker de bil till vårt möte, och därmed blir det inte en starköl till maten. Jag åker tåg och ogillar smaken av lättöl. Starköl i form av IPA brukar vara gott. Öl och annan form av alkohol i små till måttliga mängder underlättar samvaron.  

Förr så åkte vi på en som jag uppfattade det, social resa. Jag tänkte mig ett trivsamt besök i hotellets bar med möjligen pianomusik, och ett urval av drinkar och öl. Därav har det inte blivit så mycket. Ersättningen har varit whisky på någon av vännernas rum. Kanske billigare? I stället blev det för flera av vännerna en inköpsresa där priset för inköpt dryck stod i centrum.

Möjligen kan det handla om, att den som har ett hus eller en bostadsrätt står en risk när något går sönder. Då kan det handla om att snabbt få fram 100.000 kronor. För min del ringer jag fastighetsskötaren och får kanske på dagen en åtgärd utförd. Så  är det att bo i hyresrätt. Att bo i hus medför också att det är näst intill ett måste att ha bil. 

När jag var barn utgav Sparbanken tidningen "Spara och Slösa". Slösa levde loppan, och åt godis och drack läsk, medan Spara var förståndig och sparade slantarna till en skidutrustning. Slösa upplevde vi barn som rolig, och Spara som tråkig.

En annan aspekt på problematiken är, när Jesus träffar en rik man som gärna vill ha ett evigt liv. Jesus såg på honom och sa: "Sälj allt vad du äger och ge bort till de fattiga!"

Hur det gick sen? Ja, den spännande fortsättningen återfinns i Markus 10...