Ja, det var längesedan eller närmare bestämt 23 år sedan som jag funderade över flytten från Göteborg till Trollhättan. Vad skulle jag göra där på min fritid? Jo, det var två saker som jag tyckte var intressanta; bandy och Birger Sjöberg.

Bandyn ter sig avklarad, men det blev Trollhättan och inte Vänersborg där jag såg matcherna. Höjdpunkten blev Somalias landslag ifrån Borlänge som förlorade sina matcher stort, men visade en kämpaglöd som gladde. Så noterade jag också att det är svårt att följa bandy som publiksport. Avståndet till bollen är ibland alltför stort.

Det jag har kvar är alltså Birger Sjöberg, där jag numera är medlem i birgersjöbergsällskapet. Vi skulle haft ett årsmöte med underhållning med visor och uppläsningar men allt blev inställt p.g.a Corona. Jag har i alla fall fått intressant litteratur som jag kunnat ta del av:

Birger hade en lyckosam barndom som han ofta återkommer till. Hans kärlek till Karin Lustine blev obesvarad men utmynnade istället i diktsamlingen Fridas Visor. Familjen kom på obestånd och man flyttade till Stockholm. Birger försörjde sig som journalist men hans håg låg till författarskapet och han gjorde succé med "Kvartetten som sprängdes". Han kunde sedan turnera runt med sin musik och diktläsning.Ekonomiskt var det en lysande tid. Problemet var dock hans komplicerade natur och svårighet att tackla framgången och att kunna var tillfreds med den.

Hans "Kriser och kransar" blev en flopp, och han klarade inte denna motgång.

En person, i en anan tid, som påminner om Birger är Simon Petrus. Simon älskade Jesus och ville följa honom i vått och torrt men saknade det mod som behövdes...