Något som intresserar mig är begreppen kunskap, hopp och tro. 

Kunskap, eller att veta hur någonting är, handlar egentligen om något vi har förvärvat. Enkelt uttryckt kunskap. Det lilla barnet som tar ur nappen ur munnen och släpper den mot golvet, håller på att lära sig hur tyngdlagen fungerar. Mamman är nog inte så road, men det är en basal kunskap som vi måste ha för vår överlevnad. Kunskapen är bunden till dåtiden. Att veta något om framtiden kan vi inte alls göra.

Hopp då, är det viktigt att ha hopp? Ja. det tror jag. Att hamna i hopplösa situationer önskar jag inte ens mina ovänner. Att inte ha, eller inte hysa hopp om framtiden kan låta som en del i en sjukdomsdiagnos. Hoppet kan vara helt overkligt. Orealistiska drömmar om framgång tillskrivs ibland en tonåring.

För mig handlar kunskap om det förgångna, och hoppet om framtiden. Vad blirdå kvar? Nuet förstås. Nuet som är en blandning av kunskap och hopp. Denna blandning kallar jag tro.

Ett gott självförtroende bör en anfallande fotbollsspelare framför mål ha. Det är mycket som skall stämma. Inte bara hälsan, utan placeringen framför mål, beräknandet av en bollbana efter en förväntad passning och naturligtvis ens egen kroppsställning. Att ha goda lagkamrater är en fördel och en tränare som muntrar upp en. Så får man inte ha baksmälla och inte ha fiender på läktaren som sänker ens självförtroende. Då kanske man gör mål om tillslaget är perfekt, och man är helt koncentrerad.

Tron tillskrivs ofta kyrkan. Jesus menade, att tro som ett barn var likamed att ha en större chans att nå Himmelriket. Kunskapen i form av förakt som vi vuxna stöter på är ett hinder. Så bör man naturligtvis ha ett hopp, och en vilja att nå dit. Annars kanske man sumpar chansen.

Kyrkan i form av kristendomen har alla ingredienserna. Kunskapen om det judiska folkets historia. Jesus uppmaning att tro, och hoppet om en ljus framtid i Himmelriket.