Så blev det Åmål igen. 

När vi lämnade järnvägsstationen och började gå mot vårt hotell möttes vi av en märklig syn. På gatan låg ett flertal ungdomar och ryckte och drog i viltväxande grästorvor som stack upp mellan gatstenen. Några attackerade ogräset med enkla verktyg. Ingen hade någon form av maskin och ej heller svedde man gräset med låga. Inte heller luktade det av ättika.

Det fanns en ledare för gruppen, som mest tycktes bestå av invandrad ungdom. Min gissning är också att bakom initiativet låg Åmåls kommun.

I mitt tycke uppfattar jag att det från kommunens sida verkar var att lovvärt alternativ. Att sysselsätta ungdomen och att göra det i ett lag är det bästa. Sedan får jag förstås hoppas att det utgår en ersättning för utfört arbete.

Det har gått trögt med det vi kallar integration av främmande folkslag i vår kultur. Vad det nu kan bero på. Främlingsfientlighet? Likgiltighet? En benägenhet att tysta lokala initiativ?

Att invandringen har skenat på senare år gör att vi får bestämma oss hur vi skall se på den. Vi får inte glömma att de flesta invandrare är schyssta och bör behandlas därefter...