Kan det vara så att utan kärlek, blir det inget liv?

Bara att definiera kärlek är inte problemfritt. Kanske är det lättare att tala om respekt och motsatsen respektlöshet. Brist på respekt menar jag har kolonialister visat vid intagandet av försvarslösa områden som öar i Stilla Havet. De som lidit mest har varit djuren. Ett flertal arter har försvunnit från vår jord. Närmast tänker jag på fåglar som inte kan flyga. Dronten på Mauritius är ett exempel.

När det gäller regnskogars skövling tycker jag det är närmast aningslöst och brist på konsekvenstänkande. Skövlar man regnskogarna försvinner många djurarter. I regnskogarna bor också infödingar som kanske aldrig haft kontakt med vår civilisation. Överlever de?

Kanske är det trots allt lättare att leva i en krigszon för oss människor. I ett vi och domtänkande är det förstås svårt, men även bland offren tror jag det finns kärlek och kanske en möjlighet att fly. Även ondskan har svårt att uppnå sitt mål.

Att kärleken segrar är förstås önsketänkandet, men skall den göra det får vi också tänka på konsekvenser. Att sex är skönt är sant för de flesta, men ibland blir det en konsekvens och den bör man stå för. Livet går vidare och bör gå vidare.

För oss kristna handlar det om att döden inte är definitiv. Inte om man följer Jesus och börjar med att tro på Honom och hans seger över döden! Det var förstås inte enkelt och Han ville inte heller lida så som han var tvungen att göra för att uppnå det mål som Fadern önskade.